Aftonbladet – 25 september 1843, sida 3

RBILA DAG ÄNDEN. — DEN SEDNASTE SYDPOLSEXPEDITIONEN. Den 29 September 4839 afseglade från England skeppen Erebus, kapten James Ross, och Terror, kapten Crozier, på en upptäcktsresa åt Sydpolen, från hvilken expedition de nyss återkomrmit till England. Utom en mängd magnetiska observationer, anställda på S:t HeIena, Godahoppsudden, Kerguelens land och på flere andra ställen, och hvilka sägas hafva lemnat för vetenskapen vigtiga resultater, har det lyckats kapten Ross, att finna det längst i söder belägna land, som hittills blifvit upptäckt. Det ligger på 70 47 latitud och 472 36 östlig longitud, och består af höga, snöbetäckta, volkaniska berg, hvilka resa sig 9 å 12,090 fot öfver hafsytan. Landet togs i besittning för drottning Victorias räkning. En annan ö, som ligger på 76 8 latitud och 468 42 östlig longitud, hade ett eldsprutande berg, 42,400 fot öfver hafsytan, hvilket fick namn af mount Erebus. Från dess krater uppstego lågor och rök i väldiga massor, till en höjd af 2000 fot. Den så kallade Antarktiska kontinenfen, som amerikanske löjtnanten Wilkes för några år sedan skulle hafva upptäckt inom södra polcirkeln, befanns icke der den skulle ligga, hvarföre man tror, att han misstagit skyar och samlingar af dimmor för land. Ett vigtigt factum skall vara konstateradt genom kapten Ross magnetiska observationer, nemligen att det i södra hemisferen icke finnes (såsom i den norra) tvänne magnetiska poler, utan blott en. Under de 4 år expeditionen varit ute. hade endast en man af besättningarne dödt naturlig död, men trenne deremot omkommit genom olyckshändelser. — Såsom förut är nämndt har renaissancestilen nu utsträckt sig ända till de militära uniformerna i Preussen, så att flera regimenter der erhällit nya beklädnader, hvilka närma sig medeltidens krigaredrägter. Invånarne i Berlin äro mycket förtjusta öfver sin monarks smak, höga insiet och praktiska blick och bagagna alla tillfällen att beskåda dessa schene rariteten. Detta hindrar dem icke att utgjuta sin berömda Berliner Witz öfver det nya, och man ser redan här och der karrikatyrer, mestadels ämnade till förlöjligande af det gamla. En af dem föreställer huru de nya uniformerna följa de gamla till grafven; främst draga några vapenrockar de gamla uniformerna efter sig vid de smala, lättsinniga frackskörten. Derefter kommer en ny metallbjelm, som släpar på en gammal kyrassierbjelm, medan två andra bakifrån skjuta på; men som vinden är emot dem, så sätta de sitt hopp till flera kraghandskar, hvilka galoppera till hjelp. Tschakoerne betrakta förvånade mössorna af bäfveroch skälskinn, blott en vågar förstulet skaka på hufvudet, då han hvarken kan upptäcka fram eller bakskärm på kalpakerna. En oräknelig massa af åskådare följer tåget; en tschako, som befinner sig deribland, är färdig att spricka af förargelse, och en rock tillhörig chasseurs dOrleans, biter ihop tänderna vid anblicken af de bättre preussiska vapenrockarne. På kyrkogården ser man en vid Lätzen fallen jernryttare af Pappenheims regimente arbeta sig upp ur grafven, i den tron, att hans tid ånyo nalkas.