Aftonbladet – 25 september 1843, sida 2

RESKAMBATEN. AF H. P. HOLST. Det var i första dagarne af Augusti; Italiens brännande sol bade begynt verka med hela sin styrka. De mera förmögna familjerna i Neapel skyndade att utbyta lifvet i hufvudstaden mot sin villegiatura (landtlefnad) i Torre, Castellamare, Sorrento och Amalfi, och främlingarne följde deras exempel, eller stego mot aftnarne ombord för Iscia och Capri, på någon af de små barker och felucker, som alla morgnar komma derifrån med vin, fisk, tegel eller lera, och invänta landtvinden till natten, för att med den återvända till de sköna öarne. På den förstnämnda bland dessa hade jag långt förut valt min bostad och gjorde just en sådan dag min vanliga morgonpromenad ner till dess hamn, der jag, i trots af den redan tryckande hettan, fjettrades qvar af det muntra hvimlet. Tunat lastade åsnor nedför:e från alla öns kanter sina hängkorgar fullpackade till stranden; barkerna lastades för Neapel, arbetarne pustade vid tegelbruken, det var ett lif och en verksamhet öfverallt, som föga överensstämde med de! becrepp man i allmänhet gör sig om söderländningens lättja. När jar, litet sednare än vanligt, återkom) frår denna utvandring till mitt trefliga hem, ångade redan kalfekokaren bå bordet och min värdinna bannades skämtsamt öfver, att jag låtit henne vänta så länge med frukosten. Jag ämnade just godtgöra min försummelse, fenOm att taga för mig när jag vid serviettens uppvecklande fick elt bre i handen; jag förstod att hon velat göra mig er angenäm öÖfverraskning, upphäfde ett rop af plädj och öppnade brefvet. Dess första anblick sad mig imedlertid, att min väntan var något lite sviken: IY brefvet var franskt och stilen igen kände jag ek Det kom från en unz Fransman med hvilken jag tillfälligtvis blifvit bekant och hvars sällekap jag bade i tre fjerdedels år genom rest norra Halien. ända till Florens. I hela epi steln herrskade för öfrigt en munter, språksan