Aftonbladet – 23 september 1843, sida 2

——VV — sakta gå ned genom trädgården för att bedja värdinnan skicka en piga till perukmakaren. Ian var rädd att väcka kapten, och vred derföre helt sakta på låset, men — o himmel! hvilken upptäckt! Låset var endast att öppna utifrån, och Lars hade af en slump kommit att läsa den, så att våra båda resande befunno sig uti ordentlig arrest. Klockan slog fyra, klockan slog fem och Lars återkom ej. Lustbuset låg på en så hög stenfot, att man ej kunde hoppa genom fönstren och ej en gång genom dem ropa sig till hjelp, ty trädgården var så lång, att intet rop från lusthuset kunde höras. Hvad var att göra? Försaka konserten och hafva tålamod. Pastorn blef ond och god tjugu gånger om hvartannat, gick fram och tillbaka från det ena hörnet af rummet till det andra, och sveltdropparne trillade utföre hans rynkade panna. När han dertill tänkte på bror Bengts blifvande vrede, den förfärlige bror Bengt, hvilken i alla fall alltid var vid mindre godt lynne, då han vaknade, så grep den arma pastorn en sådan ångest, att han nästan var färdig att gråta, och endast funderade på sält att taga till flykten — men. förgäfves! — fönstren voro för höga, dörren läst och någon spis eller skorsten fanns der icke. Medan kapten ännu slumrar i ro, ber jag läsaren följa mig att se till hvad missöde som kunnat träffa lifkusken och kammartjenaren Lars. Med asken på armen vandrade han ordentligt till perukmakaren, hvilken ban med mycken svårighet förmådde att emottaga peruken och tre qvart till tre lofva färdig till afbemtning. Imedlertid gick Lars hem, vattnade foxarne, åt middag och