rr TT 0 ere —AL eu — —————————— ----mer just lagom att supa hvarandra till — sätt dig här, så vi bli i vår vanliga ordning — består oss i dag af mitt ypperliga persikobränvin att förfriska kropp och själ med till resan — Gunilda skär före af det rökta svinhufvudet — buru smakar det, bror Nils? — Förträffligt! Om det djuret kan man säga nu, som bror vanligen brukar, att det har hufvudet på rätta stället, hil hil hil — Nu taga vi oss en halfva derpå. Men du, flicka, förstår dig icke på sådant. Säg du till faster Gunilda, att hon ger dig pankakor, bakelse eller sådant der kliffs, som passar för fruntimmer. Under det den goda fru Gunilda serverade herrarne, kom hon ganska ödmjuk och rädd fram med en supplik, att på eftermiddagen få begagna drotsehkan och den tredje Foxen till eit besök hos Ingeborg, som var opasslig. I parenthes nämndt, for kaptenen rätt ofta sjelf till sin dotter, och var serdeles road af sin lilla dotterson Alexander. Gossen tycktes äfven fästa sig Vid morfadren, trifdes bäst på hans knä, luggade hans stora yfviga mustascher, och räckte allud armarne först åt honom. Gladare än vanligt, sade kaptenen då: Blir, min Själ, en dugtig gosse med tiden — är lik mig, SOM ett bär — ser nog hvem han räcker armarne till — förstår redan att välja sitt folk, och har hufvudet på rätta stället, så liten han är — får inte skämma bort pojken för mig, Ingeborg, och klemma med honoM, så han blir en fruntimmers-pilt — skall lära sig att en gång kunna tukta ett kompani granadörer, och styra sin hustru, så folk kan se att han är min dotterson.,