derföre inte hafva hans nya motto, bror Nils utan ett annat som kan alludera på bokens ämne — Då får jag väl lof att uppriktigt bekänna kära bror Bengt, att det är förbi med min latin Jag har alldeles förgätit den, ty oss emellan sagdt, har jag hvarken läst eller hört ett ord latin, all sedan den dagen, då jag tog min pastoralexamen. Jag gjorde då, som mången annan gammal, hederlig medbroder, Jag läste in alla de latinska luntorne i ett skåp, och ärnar, på Guds makt, inte att öppna det i min lifstid mera, hil bil hil — Var det förnuftigaste ord du sagt på länge — är väl om du kan vara en duglig prest på svenska — men ett motto skal! afhandlingen likväl balfva — är i bryderi för den saken. — Bror kunde ju bafva ett motto på tyska; det språket har jag ännu uti mitt minne. — Nå! så drag på då, med några tyska glosor. — Bror kunde kanske begagna detta: Das Vaterland ist eine grosse Schäferei. — Åh jal kan så vara — nog finnes det f-n så många fårskallar i landet; men så äro der också så Många som hafva hufvudet på rätta stället. I ett afseende kan ditt motto ändå vara bra, ty dermed kan äfven förstås elt fårahus och en herde; det hyllar således den rent monarkiska principen, sådan den bör finnas ej allenast i staten utan älven hos hvarje enskild man, såsom jag infört den uti mitt hus. Men kommer nu tillbaka till resan — proponerar bror äfven denna sången, alt resa med om Söndag — gratis — kan ;å med mig till tryckerierna och hjelpa mig uppsöra den affären. — Tack, bjertans bror, det skall bli rätt an