Aftonbladet – 22 september 1843, sida 2

dant samhällsskick kan medföra lugn och try het, hvilket i öfrigt är att betvifla, så kan lik m Iej bestridas, att det förlamar folkets kraft ochfö ;Itagsamhet. Sedan urminnes tid har England s h sin stolthet uti att ega en oinskränkt ordets frih n, )må vi derföre allt framgent fortfara som våra fi iPfäder, och älska vår inhemska brist på poleri nför den krafts skull, som är förenad dermed. el Dessa uttranden af Sun uttrycka bestämdt e tizelska nationalåsigter. Det är väl sannt, att m ji andra engelska jurnaler läser helt olika skildri ?1gar af de kontinentala samhällena och i synnerh -)de tyska: huru ordentligt allting der är bestäl ehuru hvar och en der har sin utkomst och s -dagliga bröd: huru omsorgsfullt alla befinnas up ;lysta och hållas i skola: huru man der ieke v ,Jaf några öfvermäktiga aristokrater, kort sagc Iman träffar bilder, som innehålla mycket sanr men också mycken öfverdrift. Lika vackra må ningar förekomma äfven om folket och styrelse Ii nordamerikanska fristaterna: huru der ej finn några ståndsskilnader, inga monopolier, inga spar Jmålstullar: huru hvar och en der lefver fri oc Iobeskattad. Dessa retande skildringar öfver fremmande lär der höra, lika så väl som partianförarnes ömses diga smutskastningar, till de vanliga medlen, hvi ka engelska partierna tillgripa såsom vapen emd hvarandra, eller mot regeringen, som sjelf allti mer eller mindre tillhör ett parti. När man Amerika eller på Europas kontinent läser dylik så blir man, serdeles i Tyskland, ej sällan hög rörd öfver den engelska artigheten; öfversätt väl ock ibland detta slags orlofssedlar i tidningar ne; hvarvid det alltför sällan faller någon in, a! alltsammans icke är annat än vanliga hampspöke (regular bugbears), som Engelsmännen pynta och ställa upp, att dermed skräma sina politisk motståndare. Ett äfven sådent och ganska vanligt skrämskot är den förfävande öfverdriften i skildringen af de fattigare folkklassens nöd i England ; och när des sa skrämskott lossas, stegras målningen ej sälla till bandgripliga dikter. yDet ges hela massor i bland våra städers befolkningp, säger Mornin Chronicle, hvilka ligga sammanpackade snarar som vilda djur än menskliga väsenden, i fuktiga kloaklika, pestångande kyffen, saknande både vet och förmåga, att förskaffa sig de aldra vanligast medel till räddande af helsan. Blott få och töc kenhöljda strålar af upplysning och religiös hug svalelse genomskina den qvafda och dimmig: atmosferen i dessa eländets hemvist, och äfvei dessa härröra från revolutionära tidningsspalter pförfattade af menniskor, lika okunniga som dera läsare. Allt detta — menniskovännen måst med smärta tillstå det — är ej så aflägset frår sanningen; men Chronicle fortfar och utmålar landtfolkets boningar med samma mörka färger, och förklarar att äfven deras invånare befinna sig i det yttersta elände, och äro ännu mer okunniga pän eländiga, ännu mera missnöjda än okunniga. Kort sagdt, den oförekomne främlingen, som läser sådant, måste deraf föras på den föreställninsen, att Englands fattigare folkklasser försmäkta i en afgrund af fysisk och moralisk uselhet. Han anar ej att alltsammans blifvit påkluddadt med så bjerta smutsfärger, blott för att låta förstå huru le förra whigministrarne betett sig, som störtat andet i ett sådant olyeksdjup, eller för att åda;alägga huru vårdslösa och liknöjda den nuvarande toryministeren är, vid den stora orättvisa, unler hvilken landet suckar. Genom qvicka men grundlösa gäckerier, daglien hopade öfver vederdelosidan: genom lofqvälen hemburna åt främmande nationer i öfvermått, ör att med dylika rökelsemo!n förarga sina egna eberrskare: genom dylika utmålningar af det in!emska eländet; men emellanåt ock genom förräffliga resonnementer, genom de grundligaste deuktioner — sådana som man blott träffar i en-; elska jurnaler och parlamentstal, och som oftal alka obemärkta förbi eller i tidningspressens hvirfir än uppslukas än återuppdyka, under det att e förtjente att bevaras till efterverlden: — medj idana medel och motmedel, gifter och motgifter, raga de engelska partierna i härnad mot hvaranra, med pressens biträde. De inskränka sig likväl ej inom tidningspressens ornerplats, fastän denne dagligen breder ut en! appersyta af mer än tusen qvadratfot, till upptande af deras känslor,. De skrifva, trycka och da ännu mera derjemte, i ett alldeles oberäkneligt öde. I Frankrike är hela partistriden nästan I oncenotrerad inom tidningarne och kamrarne, unr det att den nNyssnämnde detacherade styrkans erationer förtjena i England nästan lika mycken ,pmärksamhet, som uppträdena vid sjelfva rö-. Isens källa och medelpunkt. 1 —— S