Aftonbladet – 22 september 1843, sida 1

kande som kunde komma på förslaget, och hade vid återkomsten från denna färd så mycket nytt att berätta bror Bengt, att aftonvarden räckte iubbelt längre än vanligt. Det fordrades verkli3en någon skarpsinnighet, att emellan halfvan, berlan och tankställaren taga reda på den potpourri, han blandade tillsammans om koncerterne, mamsell Lind, herrar Gäntber, Bandel, Dahlqvist, och först och främst om prinsarne, deras resetur, och den förtjusning de ingifvit öfverallt, genom sitt behagliga och anspråkslösa sätt att vara, samt den, för deras ålder så ovanliga stadga och flärdfrihet, som vore en prägel af den förträffliga uppfostran de fått. Pastorn visste att omtala flera drag, hvilka under resan tillvunnit de kungliga ynglingarne välvilja och kärlek, och kapten Dunderborg, som alltid gjort anspråk på att anses för en högst lojal undersåte, af den gamla ridderliga stammen, föll uti serdeles entusiasm, då han afhörde sin styfbroders berättelse. — För tusan! Bror Nils hade verkligen lust att sjell se de herrligza ynglingarnel! bar i all min tid älskat och vördat min öfverhet som en redlig svensk; beundrade alltid farfadren, och har föktat tappert under hans kommando år 4843 i den tyska kampagnen; det var, ta mig tusan, en karl som hade hufvudet på rätta stället i en Jatalj, må du tro; vår nuvarande kronprins såg jag i hans första ungdom — han var en ståtlig prins; kan, min själ, nog begripa, att hans söner äro pråktiga gossar, hvilka väl kan löna mödan att fara och gapa på. . — Ja, du har rätt, bror Bengt, äpplet faller ej långt ifrån trädet, det kan man väl uti all underdånighet våga att säga; och sedan har man nu