Aftonbladet – 22 september 1843, sida 1

—— RR OO AV MMM KAPTEN DUNDERBORGS ANDRA RESA. KRRAKKK ÅF . Allt var sig likt på Östanby sedan kapten Dunderborg återkom från den bekanta Lustiresan att se mamsell Taglioni; och hvilken resa hade för honom så många obehagliga äfventyr och följder, att han förlofvade i vredesmod, att aldrig i sin lefnad mera företaga någon lustfärd. Han höll länge sin föresatts; men hvem kan fulikomligt lita på sin bräckliga sinnesstyrka? Aferfarenheten blir man vis, säger ett gammalt ordspråk, men det har rätt blott till en tid. Våra älskJingsböjelser, infall, begär, försvinna ej derigenom, att de ådragit oss något missnöje, de hejdas blott för längre eller kortare tid, och vid ett obevakadt ögonblick inställa de sig åter, dubbelt frestande ju längre de varit besegrade, och ju mera försakelsen kostat oss. Frestelsen visar sig ofta under så förledande skepnader, att man finner sig öfvervunnen innan man ännu tänkt på att bestrida den, och för kapten Dunderborg visade der sig under så patriotisk täckmantel och med så lojala former, att jag föreställer mig en hvar a mina läsare utan betänkande gifvit vika för den samma. Vår kapten hade nemligen efter sin dotter In geborgs giftermål, hvilket alltid till en viss grac misshagade honom (derföre att han ej sjelf ensam beslöt det), med dubbel ifver slagit sig på landthushållningen, gjort många förändringar deruti som han kallade förbättringar, och ibland andra stora agronomiska planer, äfven werkställt den att anlägga ett betydligt schäfferi, förskrifvit en småländsk herde från Näs, och byggt ett fårhus,