Aftonbladet – 22 september 1843, sida 1

präktigare än sjelfva karaktersbyggningen och så stort, att det kunnat inrymma gårdens samtliga kreatur af alla slag, kapten sjelf inberäknad. Utom det obeskrifliga nöjet att för vänner och grannar, som besökte Ostanby, visa det nya fårhuset, beskrifva dess förträffliga inrättningar och nytta, gaf det honom ett outtömligt konversationsämne, hvilket åhörarens förnyade gäspningar aldrig kunde afbryta, och slutligen hade han för kort tid sedan haft den synnerliga fägnaden, att för första gången låta klippa de trehundrade spanska fåren. Man borde sett hans högmodiga glädje härvid och huru högtidligt allt tillgick vid detta tillfälle. På den stora gården sutto en mängd af godsets qvinnor med hvar sitt sparkande får i knäet; saxarna voro i ful! gång, liksom de berättande tungorna, och kapten vandrade så nöjd emellan klipperskorna, frågade om fåren VOro feta, om man någonsin sett så fin och tät ull, m. m., och alla försäkrade med en mun, att pi bela orten fanns ingen, som hade så rara får som nådig kapten Ullen inbars i stora salen, lades i serskild hög efter hvart får, och kapten hade den oförlikneliga sällheten att sjelf väga och sortera den, allt efter dess mer och mindre grad al finhet och värde, hvarefter den afsändes till Norrköpings ullmarknad. Kaptens belåtenhet steg till sin höjd, då han för varan erhöll nära tusende riksdaler banko; han visade Sin fru de rosiga sedlarne och tillade: Ser du, min kära Gunilla! hvad inkomst man kan förvärlva sig, när man förstår sin sak och har hefvudet på rätta stället. Imedlertid hade herr kapten gjort åtskilliga anteckningar öfver sina rön med fårafvelns förädlande, buk-ullens beredande till samma godhet