Aftonbladet – 21 september 1843, sida 3

som fasthåller krvutkammarer, vara kroknad hos den ena kanonen, så att denne icke videre kunde laddas — man visste ej om orsaken borde tillskrifvas det till cylindern använda jernets beskaffenhet, eller den vid österrikiska artilleriet brukliga starka laddningen. Skottens riktighet var annars fullkomlig, och att kanonloppet ej behöfde viskas ansåg man som ett väsentligt företräde hos detta slags kanoner; men såsom en utomordentlig fullkomlighet, serdeles om skeppsbord och i kasematter, att ladcningen kunde ske bakifrån. . oo I Engelska tidningar cirkulerar ett bref, som Drottning Pomare af Otaheiti skall hafva skrifvit till Drottning Victoria af England, och hvari hon forraligen protesterar emot Frankrikes supremati öfver Sällskapsöarne. Man har nekat dokumentets äkthet; men i alla fall är det sammansatt så alldeles i den vanliga miestonärsstilen, att det förtjenar återgifvas. Början af skrifve!sen innehåller dessutom nigra faktiska uppgifter, som svårligen tyckas påhittade af en sagodiktare, och vi införa dem bär, äfven för den naiva stilens skull. ua Otaheiti, 23 Jan. 18453. Ålskade väninna och syster, drottning Victoria, Storbritanniens drottning! Helsa och frid önskar jag dig, och måtte Jehovah, källan till vår makt såsom drottningar öfver våra ömsesidiga länder, bevara dig! — Vi lefva i fred, till följd af åe öfvyerenskommelser, som , våra företrädare träffat; detta är mitt tal till dig, min systerliga väninna. Beklaga mig i min bedröfvelse, min bjelplöshet, och upder de svårigheter, hvari mitt folk blifvit invecaladt med Frankrike. Frankrikes skyddsvälde i mina stater erkänner icke jag. Jag visste ingenting om hvad mina höfdinga: och franska konsuln bedrifvit, när jag skref till dig med kapten Jones; emedan jag då var frånvarande och befann mig i Raito. När franske amiralen, Å. Dupetit-Thouars anlände, skickade samme höfdingar, som hade undertecknat den skrift, hvari anhölls om Frankrikes skydd, nemligen de tre guvernörerna, P2raita, som har befälet i Papeite (Paraita är sku!den till den stora olyckan) den franske amirslen och iden franske konsuln, sedan de genom skriftens undertecknande hade utfört det föresatta anslaget, till mig densamma på Moorea, genom mina budbärare Tairapa och herr Simpson. Tairapa sade till mig: Pomare, sätt ditt namn under denna skriit. Om du icke sätter ditt namn derunder, så måste du betala en plikt af 40,090 Dollars — 35000 i morgon och 5009 i öfvermorgon — och om första afbetalningen på första dagen uppskjutes öfver klockan 2, så skola fiendtligheterna börja och ditt land bli intoget. För denna hotelses skull tecknade jag mitt namn, emot min vilja. Jag bef tvungen att underteckna, och var förskräckt öfver att de Brittiska och Amerikanska undersätare, som vistades i mitt land, skulle, i händelse af fiendtligheter, blifva mördade utan anseende till personen och utan skonsamhet. Detta är det sätt, hvarpå man beröfvat mig regeringen och kär förvandlat den till Eransk. Min regeringsmakt är mig fråntagen af mina fiender Paraita, Hitate, Taiti och anira, som med dem stå i förbindelse. De voro de, som förbundo sig med hvarandra och träffade ötverenskommelse med fransmännen. De förvisade mig, så att jag ej skulle vara Otaheitis herrskarinna, på det de, och deras barn måtte bli konungar. Och nu, min väninna, tänk på mig, beklaga mig och bistå mig: låt ditt värn vara mäktigt: låt det inträffa i rätt tid, och beskydda mig, så att jag må bli åter insatt i styrelsen, etc. etc. I det följande önskar hon, att drotining Victoria måtte sända henne ett stort skeppp till heskydd och räddning, inom en månad, 0. s. v. Är protesten verkligen insången till Britiska kabinettet, så kan detta svårliven undvika att åtminstone fordra förklaringar at franska hofvet, då man vet att England hatt en mängd diplomatiska kommunikationer med den ärftliga dynastien på Otabeiti, och, i fall fråga vore om prioritet, det är bekant att ön formligen tapits i besittning för engelsk räkninv, af dess första upptäckare, kommodor Wallis, redan 4767.