Aftonbladet – 21 september 1843, sida 1

ENGELSKA PARTILYNNET. (Forts. från girdagsbl.) Hos kontinentens fredliga folk kan hvar och en som innehar en förmånlig embetsmannaplats, ett riktande yrke eller en betryggad ställning, i allmänhet räknas bland dessa betänksamma och: opartiska män, som i allsköns fred teoretisera li-: tet ibland ölver statsförhållanden, elier kanstöpa vid tidningen och pipan öfver händelserna i China och Turkiet — eller. i England, — . och såsom elt skådespel betrakta buru folk lämpar emot folk, parti mot parti. Men hvilken orons-demon drif-ver väl lord John Russel, denna pflisa af ett bland Englands äldsta block) (chip of one of the oldest blocks of England) som man säger om hans gamla härkomst: hvilken makt tvingar väl honom oupphörligt till parlamentet och in på partiernas valplats? Hvarföre stadnar han ej så gerna qvar i sin gamla och stora familjs heliga och komortabla riddarsalar: hvarlöre sitter han ej, likt de yngre medlemmarne af kontinentens ädla hus, i treflig aristokratisk overksamhet och säger fleuretter åt de sköna, såsom gäst t. ex. hos sin rike bror bertigen af Bedford? Ena man med hans fyndighet i repartier kunde briljera i konversationen, trots Le Beau i Shakspeares As you like it, eller låta smickra sig derför, som hans Julius Cesar. Men han gör intet af allt detta; i stället förbittrar han sina lefnadsnjutning med besväret att säga Tories sanningar och harmen att få soitiser till svar. Hvilken blind ärelystnad beherrskar ej Sir Robert Peel, som icke förstår att bättre njuta och använda de 350,000 årsinkomster han ärft efter sin far, än han gör? Hvilka intressanta resor kunde han icke anställa med sådana tillgångar! Huru godt och njutningsrikt kunde ban ej dermed lefva, på tvilken punkt af den sköna jordens rund han funne för godt att väljal Hvilken lycka skulle han ej kunna sprida omkring sis, hvilka välgerningar åt menniskor och hela menniskoslägtet! I stället har han gjort sigtill dagsverkare åt Tories och till statens förste jastdragare. Vid hvarje steg kunde ban, med nåzsra i skiljemynt på fickan, oupphörligt höra sig omsusad af välsigaelser; nu tager han ej ett steg, hvarken framåt eller tillbaka, utan att öfver sitt hufvud hopa förbannelser af millioner, utan att från alla Skottlands dalar, alla Irlands träsk och alla Eoglands fabriker, ja ur alla formers boninagar — fordom hem för hans bästa vänner — förnimma smädelser vid ljudet af hans namn, och alt från alla stentryckerier, träsniderier och kopparpressar se sitt ärliga ansigte grina mot sig i de vederstyggligaste karrikatyrer. S Afven Mr Cobden och andra kämpar för den fria spanmålsinförseln och den allmänna valrätten räknas bland personer, hvilka efter Engelska uttrycket äro very well off, eller, som vi säga, ha silt på det torra. Men hvariöre, i all verlden, kasta sig dessa menniskor midt i partistridernas hvirfvelgöl oupphörligt; och arbeta ut siz med att hålla tal, att resa omkring i alla landsändar för politiskt grill, att agitera, skrifva och korrespondera ? SE Landsdowne, Duncannon, Wellington och andra rastlösa män: hvilken grund kunna de anföra för sin rastlöshet? — Som sagdt är: utom alla andra skäl, ligger under denna verksamhet det oemotståndliga begäret hos den kraftfulla och modiga Engelska nationen att mäta sin styrka med andras; det må då ske som boxare, kapplöpare, kappkörare, kapproddare och skridskoåkare, schackspelare, ja, som ätare och drickare, eller som skriftställare, talare och politisk boxare på partiernas vida tornerplats, och alt der på äkta Brittiskt vis hugga in på hvaråndra med ord, hvassa som dolkar, med pennor, massiva i sitt beteende som knöjlpåkar, med skildringar, blodiga som skärande svärd och med grunder, klumpiga, ej sällan som boxarens:. näfvar. Detta samma folk, som öfverallt jagar efter någon retelse, som älskar sköldpaddssoppa för den munskållande pepparn leri ocly till sallat, förtär kryddneglikor, curry och andra ppickles, fordrar äfven i politiken dyika retmedel. — Partistriderna äro so very eXxCciing, och i ett samhälle der ingenting tlidrager ig (where nothing is going on) måste det, efter Engelska åsigter, vara obeskrifligen tråkigt. Det vore artigt nog, att af hvilken Engelsman som welst få veta hans uppriktiga svar på den frågan, muru det gamla England skulle befinna sig, om örsynen i hast beskärde det den akdrabästa statsörfattning som är tänkbar: om ett sällskap af nglar och helgon stege ned på jorden att regera et och bredde ett verkligen paradisiskt välstånd fver landet, — men med paradisisk fred tillika, så tt allt vore tyst och stilla, hvar och en lefde ams med sin granne, ingen polisbetjent hade ägot att bestyra, inga parlamentsdiskussioner långt fver midnatt komme i fråga, kartismen och raikalismen vore öfverflödiga, inga partiprocessioer visade sig med fanor, jubelrop och hvisslinar, ingen kamp (Struggle), ingen villervalla (humug), ingen uppretning (excitement), ingen agita— ON, .. hvilken Engelsman skulle ej finna ett idant samhällsskick i högsta grad dödt och dumt ull)? I sanning, om det lyckades en Engelsk inister att tillvägabringa ett dylikt tillstånd, så ölle den ej stanna qvar många veckor vid atsrodret, innan ett rop skulle höja sig emot den ån alla landsändar, och partierna enhälligt forra dess omedelbara afdankning, på det att kam