med, att jag duzde till något stort, hafva, sedar jag några gånger sammanträffat med dem, hos de! hederliga kommerstrådet W., blifvit fullkomliger öfvertygade, att man kan göra något af mig. Ja börjar göra lycka. Jo, jol O, hvilka herrliga planer jag utkastar för fram tiden!... Ville jag sätta dem på papperet, oci någon obehörig sedan finge läsa dem, skulle han sä kert skratta . ....... pv. svs tea 0 0 or or Rs er se ok oo. op . Omkring två år bafva förflutit. Nu skulle jag kunna förtälja, huru jag unde! dessa tvenne år ihärdigt sträfvåt att komma några steg uppför lyckans branter, och huru jag under tiden tappert men fruktlöst kämpat emot mitt hjertas ljufvaste böjelse; men för att görs en lång historia kort,, skyndar jag genast till upplösningen af min berättelse. : i Jag hade aldrig :talat ett ord med Clara om min ömma låga, men jag tyckte mig ibland finna att min böjelse var. anad, omicke fullkomlig förstådd, och att den tysta hyllning, jag vågad hembära åt mitt bjertas dam, icke alldeles kall sinnigt upptogs. Men min vän, löjtnanten, öfverlemnade sig fö sin del åt samma ljufva inbillning. Väl tröstad jag mig dermed, att den känsla Clara hyste fö honom, icke kunde vara någon annan än slägt kärlek, men någon gång hände det, att i mit bjerta insmög sig ett och annat allvarsamt tvif velsmål, och jag hade då svårt att besvara de: frågan jag gjorde mig sjelf, om Jag eller. Casa: var den lycklige. En vacker vinterafton, då jag, efter några Claras sällskap tillbringade lyckliga timmar, van drade till min ensliga boning, förtjust och Varm i min själs innersta, gladt och förboppningsfull blickande upp till den stjernbesådda himlen, höj: de jag två finger mot det blåa hvalfvet och förnyade en tusen gånger förut under nattens helga tystnad svuren ed, om evig trohet och kärlek