Aftonbladet – 20 september 1843, sida 2

Jag höll på att blifva qväfd af Ciesars tacksamna omfamningar. Då ingen af mina vänner i hofrätten var bekant med kommerserådet, trodde jag att gubben efde stilla och indraget. Detta är dock ingalunla förhållandet. Han lefver på en lysande fot, och det är herrar hofrättsoch kammarråder, lagmän, assessorer och riddare, som man träffar i kommerserådet W:s salar. Hans syster, tant Elisabeth, är ett förträffligt fruntimmer, som gör les honneurs och förestår hushållningen, båda dearne på ett sätt, som bevisar, att hon hvarken ir döf eller blind. Och Clara! Clara är en ensel, som man blott behöfver se, för att älska och tillbedja! Man behöfver blott se henne, för att älska och tillbedja henne, har jag sagt. Och Cesar säger itven så. Ja, ban har sagt mig det, han har sagt att han är kär, dödligt här i sin kusin. Jag vågar icke besvara hans förtroende. Måste jag blifva min bästa väns rival? Skall ban blifva min medtäflare, så får jag bestå en hård karp. Men nej, Cesar skall vika, då han får veta mitt bjertas hemlighet. Cesar är en vacker yngling. Han har derjemte hjerta i bröstet, hjerna i hufvudet och mycket vidsträcktare kunskaper, än som erfordras för att mföra en pluton vid paraden. Alla hans vänner och bekanta högakta honom och ä!ska bonom som an bror; hans ädla egenskaper och hederliga tänkesätt göra honom derlill fullt berättigad. Han sjunger marseljäsen, och han var icke i Stockholm under sommaren 48538. Det är besynnerligt! Mina berrar förmän, som appe på embetsrummen aldrig kommit under fund