Aftonbladet – 19 september 1843, sida 3

ös nn nn: Med den resignation, som är stora själar egen emottoz mamsell Isaura af sekter Kladds eger mun underrättelsen om hans lycka. Hon bekla gade att romantiteln Illusionerne, redan var opp tagen, annars hade bon velat behandla detta ämne, och trodde sig fiana en viss heroism 1 etl beslut, som föll herine i hågen, att för alltid afsäga sig den äktenskapliga sällbeten, Hon hade imedlertid blifvit utnämnd till hedersledamot i et! litterärt sällskap i Itzehoe — der man läst der hekante Leipzigertidningen — Och dermed hade hon uppnått högsta punkten afjordisk utmärkelse Dansen upphörde för en stund. Från sjön ljöd en vacker valdhornsqvartett, och lockade sä!lskapet ned i trädgården och parken, der de spridde sig i grupper, allt efter de olika rådande sympatierne. Alastor gick med Linder under armen Den sednare sökte Louise. Plötsligt stannade de utanför en berså. De hörde höga snyftningar. Hvem kan det vara, som på ett så besynnerligt sätt deltar i dagens glädje? hviskade Linder. Han fick ett tecken af sin vän att vara tyst. yMisstar J28 mig inte?, fortfor denne ändå, ,jag tycker mig höra Louises röst Gå in du,, sade han åt Alastor. Han gick in. Han fick se Mathilda, som höll Louise hårdt omfamnadj År det du, Alastor? Mathilda spratt till. Alastor tänkte aflägsna S!3Plåga inte längre den stackars flickan! bad Louise mildt. Alastor fattade Mathildas hand Hon drog den icke tillbaka, men lutade sig ännv bårdare mot Louise, och Bret högt. i Trösta. henne då, Alastor! ser du inte hor sräter., : . Alastor föll. på knä och öfverhöljde hennes hand med kyssar och tårar. ? Louise lade dem i hvarandras armar. — Evigt, evigtl ljöd det från begges läppar, som möttes. Den vackra melodien till: !ugn var da: gen ljöd genom den stilla aftonluften. Linder