Aftonbladet – 19 september 1843, sida 2

ai lyxartiklar och ötverflödsvaror, som vanan aistrat, få omsider nöden till tuktomästare, hvilket i längden torde gifva samma resultat i nationalekonomiskt hänseende, som hvilket värde som heldst af Svenska skeppningsprodukter. UYg Få RÄTTEGÅNGEN MELLAN INSPEKTOREN Jag GRAVE OCH HANS MAJ:T KONUNGENS JURIDISKA OMBUD. Det återstår ännu att i detta mål meddela Svea hofrätts omröstning vid afgörandet af Graves besvär öfver kämnersrättens utslag. Denna handling lärer blifva sista alten i besvärsmålet, emedan Grave, som hade anledning tro att hofrättens dom icke så snart skulle falla, kort före dess utfärdande företog en angelägen resa, hvarigenom hände att han förlorade tiden till sakens dragande under högsta domstolens skärskådande. Omröstnings-protokollet visar att två hufvudsakliga meningar i hofrätten yppats. Den ena, yrkad af referenten, antager, att Grave i kämnersrätten påstått uppfyllande af ett lölte om kompromiss, och att han till och med för detta påståendes skull, på svarande partens begäran, afsagt sig vissa andra anspråk; den andra, yrkad af pluraliteten, antager, att Graves påstående angick bruksdrift, jordarrende-kentrakter m. m. d. Ati Grave yrkat, både i kämnersrätten och hofrätten, att konungen mitte stå vid det gifna löftet om kompromiss, det vet en hvar, som om målet tagit minsta kännedom, och så vida en parts påstående ärdet, som hen säger sig påstå, synes intet tvifvel kunna uppstå om hvilken af de uti hofrätten yppade meningar kommit sanningen närmast. Allmänbeten har en god ledning för sitt omdöme 1 det här följande utdraget. Utdrag af Kongl. Maj:ts och rikets Svea Hofrätts protokoll, hållet i Stockholm den 26 Juli 4845. S. D. Sedan, till följe af Kongl. Hofrättens uti besvärsmålet emellan inspektoren Johan Sebastian Grave, ä ena sidan, samt advokatfiskaten och riddaren af Kongl. Nordstjerneorden, Per Staaff, å den andra, den 20 i denna månad fattade beslut, handlingarne i målet bland Kongl. Hofrättens ledamöter cirkulerat; så föredrogs och upplästes nu en af advokatfiskalen Staaff derefter, den 24 i samma månad, ingifven ytterligare skrift, med dervid fogad besannad afskrift af ett, utaf Konungens befallningshafvande i Norbottens län, emellan inspektoren Grave och löjtnanten G. F. Ström, i egenskap af disponent af Hans Maj:ts egendomar i nämnde län, den 24 Maj 1831 gifvet utslag, hvarigenom Graves yrkande, att utbekomma uppaifna fordringar, blifvit tvistigt förklaradt; hvarefter Kongl. Hofrätten företog målet till afgörande; och yttrade referenten, assessoren Hederström: Emedan, vid det förhållande, dels att, efter det irspektoren Grave hos Kämnersrätten frånträdt sitt yrkande, det bemälde rätt måtte honom tilldöma den såsom ostridig af honom ansedda fordringsposten å åttahundrade femtiotre riksdaler 492 sk. 3 r:st, under förbehåll, att samma post blefve af kompromissarier, jemte öfriga anspråk, till pröfning upptagne, det-af Grave, genom den utverkade stämningen i målet framställda och fortsatta hufvudsakliga påstående endast har till föremål, att den kompromiss, som skall blifvit honom utlofvad till utredande af hans fordringsanspråk, måtte, på grund af tillförene derom träffad öfverenskommelse, träda i verksamhet och för sådant ändamål af Kämnersrätten förordnas; dels ock att advokatfiskalen Staaff förklarat, det Grave ännu egde erhålla kompromiss, dock under åtskilliga, angående kompromissariernes utnämnande och inskränkning i omfånget af de, deras pröfning tillkommande ämnen, dervid fästade villkor, på hvilka Grave åter förmält sig icke kunna ingå; utan att han likväl återtagit medgifvandet, att den päf.rd:ade kompromissrätten finge upptaga utan inskränkning alla hans anspråk, Kämnersrättens pröfning, i mälets så beskaf fade skick, är vorden genom hufvudstämningen påkallad, väsendtligen endast i fråga om beskaffenheter och bindande egenskapen af det löfte eler den öf verenskommelse, som: skall hafva i nämnde afsecnde tillförene egt rum och, såsom grund för detta påstå. ende, nu åberopas, men icke, ang åerde hetalningsgiltigheten af Graves serskilda, uti hans pretentionsräkningar upptagne poster, så vidt de ej ingå uti of Van omförmäldta åttahundra femtiotre riksdaler 49 sk. r:st, och pröfningen af detta fordringsbelopp åter, enligt referentens omdöme, är af Grave, efter hans förrberörde, vilkorliga frånträdande, påfordrad hos Kämnersrätten endast i det fall, att hans anspråk att er hålla kompromiss blefve af Kämnersrätten ogilladt och följaktligen derförinnan icke kan derstädes ifrå gakomma; ty och som de, uti bemälde rätts öfver klagade utslag, såsom grund för detsamma åberopade lagstadganden icke äro på Graves hufvudsaklig ra släm.