Aftonbladet – 18 september 1843, sida 2

l— —---—— i—X.:-—nnn———.— . .—Ti—2 -XtC— — LL lina föräldrar kommo och icke du var med ..van brukar just annars icke visa 5!5 Öch jag, som var så grufligt oböflig emot bovom, när ni var hos oss sist. Jag talade ju icke tt enda ord med honom. Men så var han så mycket angelägnare, att få reda på allt hvad vi sagt oss ime lan.p Han sa väl att jag var brå tafatt ... kommer du inte ihåg, jag höll ju rakt på att slå omkull hans kopp, när jag ... . Det börde jag honom inte tala Om, men, Min söta Mathilda, låt oss inte här spela en komedi med hvarandra. Han tycker Mycket, mycket om dig. Mathilda talade icke på en lång stund. Hon drog Louise till sig på knäet. -Lou!se kysste henne. Vet dux, sade Mathilda slutligen, jag var nog syndig en stund att önska, att vi Skulle vara lika faltiga begge två. — Men hör du, lofva mig att inte tala om för din bror ett enda ord a! hvad vi nu-sagt oss emellan. Louise lofvade det. April var inne. TJärkorna kommo till tusental, dragande vårens lätta char, som sänkte sig mot jorden öch helsades välkommen af sipporna i deras blå himmelsdrägter. Spindlafrna började fästa upp sina väfnader och myggorma loekades till dans i aftonsolen. Snö vexlade Med resn, mulna med klara dagar — och glädjen med smärtan i Alastors och Matbildas hjertanDe voro ännu i det stadium, då man blott let2! upp anledningar till anklagelser emot hvaranda — väl med förhoppning, kanske visshet att Å? sakna grund, men man kan icke förlåta hvarandra det minsta — utom det, som kanske verkligen vore oförlåtligt. Louise hade troget hållit sitt ord att icke yppa