Aftonbladet – 16 september 1843, sida 3

pp falla bonom genant med en helsning, men farbro dern var honom redan helt nära — den ceremoni ella helsningen måste ske. Nå, min stackars Alastor, hur står det til med dig nu för tiden ? nÅR jal jag tackar, rätt bra. Jag hoppas, at onkel mår väl sjelf.n ÅN je! hvaå helsan beträffar, men,, sade han ned den uppriktighet, som en lika ställning oft: förorsakar; adet fins mycket annat, som kan gör alt man just icke befinner sig så väl. Du ba nog erfarenhet af det sjelf, du, gunåst, Jag förstår icke hvad min onkel menar. J2, nog kunde det ändå gå an för dig, du ä! ung... det kan alltid ges några utvägar, mer för mig . . . en stor familj, samhällsförhållanden från hvilka jag icke kan dra mig tillbaka, utar att bli höljd med vanära — J2, vanära, det i rätta ordet., Onkel förskräcker mig är det någonting som kan hjelpas? . Nej, ty värr! Jag har gjort alla försök . . jag mötes 3fverallt med nej. Men det är utar ändamål att stå här längre. Adjö med dig!, Min onkel! ännu ett Ord kanske jag kar vara till någon hjelp., Du?n Jag förstår lätt att det är penningeförlägenhe är det mycket? opDu är ändå en god tok .. . men här är ickt fråga om några riksdaler ... icke om några hun dra en gång., i Men eftersom onkel ändå varit så god ocl skänkt mig silt förtroende vågar jag fråg: beloppet ?p soda . . ,Nå, det lär väl ändå, ty värrl smart blifv bekant . Jag behöfver 60,000 Rdr Bko., Och dermed vore onkel fullkomligt hjelpt?, Det vore jag. Men det är icke värdt att tal: mer om den saken.