Aftonbladet – 15 september 1843, sida 1

em ALASTOR. ) TECKNING ÅF C. E. G: IX. : Det var ett förfärligt väder. Snön yrade, stormen tjöt. En gammal man, stödd vid armen af en yngling, sökte finna spåren på en liten korsväg, som ledde till en kyrka, hvilken syntes långt bortom en slätt. Det var ännu tidigt på morgonen. På något afstånd syntes på stora landsvägen en skrinda, förspänd med tvänne hästar. Den nalkades, och inträffade vid korsvägen på samma gång som de begge vandrande hunno fram. Tömmarne höllos in. Hvad ser jag, kyrkoherden Linder ute i detta förfärliga väder ... och till fots? Nå, grefve Alastor! Välkommen hem .-hvad det skall bli för en glädje på Anundsborg! Gret ven har visst brådt om? Icke mera brådt, än att jag först kan köra herr kyrkoherden fram till kyrkan, om det tillåtes? Det lär vara Söndag i dag ... jag gissar at kyrkoherden har förrättning. , Kyrkoherden satte sig upp, efter något krus Den unge mannen, som var med, ställde sig bal på meden. Det var kyrkoherdens son, Adolf. Man körde, Men ännu en gång,, sade Alastor, ,det förundrar mig att kyrkoherden är till fots -.. en så gammal man och så svårt väder., Det lär mest vara nödvändigt, sade Adolf sedan den hederlige löjtnanten var så god och tog våra hästar. I Sc Aftonbl. MM 196, 197. 198, 499, 200, 204, 202 205, 204, 205, 206, 208, 209, 210, 244 och 213