Aftonbladet – 15 september 1843, sida 1

—— MMMM RR gen emellan — torparen, ärlige och välförståndigt Jan Larsson på Brobultets ägor och pigan ärlig och dygdesamma Sara Svensdotter från Haliebo.; En sådan oförskämdhet! mumlade för sig sjel Stjerncerantz, som fann detta brott emot all rang ordning, oförlåtligt, i synnerhet hos en hofpredi kant. Ännu ett par lysningar afkunnades, hvar efter det återstående af gudstjensten fortsattes vanlig gång. Men är hofpredikanten galen ?, skrek Stjern: crantz, i det han rusade in i sakristian på sam: ma gång som hofpredikanten kom dit ned frår predikstolen. Hofpredikanten visste ingenting annat att säga, än alt herr löjtnanten väl skulle få upplysning om saken, när han kom till Anunds borg, Alastor var redan der. : Han hade knappas kastat af sig pelsen, förr än han sprang upp til sin systers rum. Han beredde sig på det värsta Sakta öppnade han dörren. Louise satt och läst i en psalmbok. Hon tycktes icke höra att någo kom in, Han betraktade henne ett ögonblick. Hon va ytterligt blek och mager. På sin klädsel synte det, som hon skulle användt föga omsorg. Hen nes ögon kunde Alastor ej tydligt se, ty de vor fästade på boken. Han bälfvade för det ögonblick då hon skulle slå upp dem. yLouisel, sade Alastor, med låg röst. Hon slo upp ögonen. Min bror — med ett glädjero föll hon honom om halsen. Men det var blott några sekunder som hon li sig. öfverväldigas af glädjen. Hon tycktes åter sjunka till sin förra sorgbundenbet. Ålastors vär sta fruktan var dock förbi, ty hans syster had