Aftonbladet – 14 september 1843, sida 3

sanslös och på det mest upprörande sätt kränkt, vid en sidoväg. Man bar henne till slottet, och det lyckades medelst Jläkarehjelp att återställa henne till sansning. Hon förklarade, att hennes föregifne beskyddare blifvit alltmera närgången, talat sakta vid kusken, ryckt benne ur åkdonet, förfärligt misshandlat henne och försatt henne i denna belägenhet. Polisen underrättades genast om saken, och har lyckats att få rätt på den brottslige, som är ställd till rätta. — Tvenne sättare i Montrouge vid Paris, råkade en dag, då de höllo fri måndag, i gräl och beslöto att med vapen afgöra sin tvist. Vid utgåendet från värdshuset varseblefvo de tvenne af manskapet vid pompierskorpsen och gingo till dem för att låna deras vapen och få dem till vittnen. Pompiererne voro beredde och alla fyra togo vägen till den s. k. gröna qvarnen. Utmaningen hade icke blifvit någon hemlighet; således följde en temligen stor hop folk de fyra, för att öfvervara det blodiga skådespelet. Ankomne till gröna qvarnen lade pompiererne deras sablar i gräset och konstförvandterne aftogo sina rockar. Derpå frågade den ene pompieren de stridslystne efter orsaken till deras tvist, och sedan han hört den, förklarade han, att det var giltig anledning till striden. Konstförvandterne sökte efter sina sablar, men mordverktygena. voro försvunna. Under det de nyfikna, för att höra frågorna och svaren, samlat sig kring kämparne, hade en tjuf sakta smugit sig fram och stulit såblarna samt med dem begifvit sig bort. Striden uteblef således. vi — NORRLÄNDsSK ANEKDOT. Höfligt afsked. Landshöfding Gyldenstolpe bodde en gång hos rådman W—man i Hudiksvall. Vid afresan skulle W. taga afsked på franska och säger: A. Diable, herr grefve.n G., som kände honom för en god och hederlig man, rågade: Hvad säger ni? W.: Å Diable, herr srefve. G.: Hvem har lärt er detta? W.: Min soda vän, magister Wettersten. J. G.: Hälsa honom från mig, att han gjort det som en skälm. i