Aftonbladet – 13 september 1843, sida 3

Engelsmännens verksamhet, sedd i paralell med; , p svenska förhållanden. Vi återgifva den här nedan: London den 8 Augusti 4843. Andåtligen ha vi fått vackert väder och solsken, hvarmed ock gladt lynre vanligtvis följer. Låtom oss då, å nyoöfverse London, t. ex. från öfra galleriet kring stora kupolen å St. Pau!s kyrkan: även med goda ögon eller kikare ser ni ändock ej London klart, ty mörka skyar af stenkolsrök, från de otaliga fabrikernas höga skorstenar, drifva omkring med vinden och fördunkla utsigten. man ser dock så mycket, att man anar Londons snart sagdt omätliga vidd och storhet. Turu många tusen gator, hus, fartyg och fabriker jag räknade, mins jag nu icke, — och det kan ni utomdess efterse i hvarje statistik. Men hvad som statistikerna icke beräkna, — knappast omtala, — det är den olika verksamheten i olika länder och städer. England står derutinnan allra främst. Det är icke nog att staden London nu är inemot så stor i vidd, som mången provins; den vidgar sig dagligen och inkräktar af landet. I dess fabriker och magasiner, på dess gator och torg, samt vid dess hamnar och bryggor, hvilken förvånande rörelse. Om ni strör ut en stor myrstack och en stund efteråt betraktar de flitiga myrornas bemödande att åter ställa sina affårer i ordning och förbätta dem, så har ni ett slags Hiten bild af lifvet i London, hvarest man arbetar och rör sig, så ifrigt, som vore det Englands och verldens sista dag, hvars sista stunder man ändock vill nyttigt använda. En person i London gör mer än två annorstädes. De större gatorna äro så fullproppade aflastvagnar, kabrioletter, (cabs,) omnibusar och fotgängare, att trängseln är värre der, än på våra lifligare lundtmarknader. Af Themsens vattenyta ser ni knapt fjerdeparten, emedan skepp, ångbåtar och andra farkoster betäcka den och dess stränder, för att utoch inlasta samt af och antransportera varor och menniskor. Går ni från Themsen till dockorna (inhamnarne) för London samt Ostoch Westindien, så ser ni äfven der en mängd af skepp (till en stor del 9-däckare) och magasiner, med om hyarandra hvimlande menniskor, som arbeta för handeln. Talor ni till dem, så får ni merendels blott korta, men bestämda svar. Till längre samtal eller vanligt prat, huru angenämt som helst, (såsom i Paris) ge de sig ingen tid. Jag tyckte mig läsa i hvarje Engelsmans anlete de märkliga orden: i dag — i dag, — och morgondagen den hör ju till andra verlden och — Tyskarne. All right (allt i ordning) och straight forward (rakt fram) hör man ofta sägas i England och straight forward gå dess afärer; det ser man tydligt. Biand menniskoströmmarnpe i London ser man blott sällan någon militär; men här och der synes en blåklädd polisbetjent, som makligt vankar fram och åter på gatan, för av vidmakthålla ordningen. Det hör ibland annat till karakteiistiken af Engländarne, att när Fransmännens konung Ludvig Piip koapt nog kan styra sina oroliga Parisare med en i och strax utom hufvudstaden varande militärstyrka af omkring 30,000 man, så regeras den snart nog dubbelt större befolkningen i Lordon af cirka 4,009 polisbetjenter, som i lagens namn och för dess helgd alltid åtlydas. Men också betyder lagen i England någonting mer än t. ex. i Sverige, hvarest man för lagtjenarnes ofog ej har fred och säkerh t längre än det behag vederkörande, hvilka för ordninge ulln, heter, ofta äro våra politiska tyranrer och sociala förtryckare till allmän skada. Måhända sker det af välmening, fastän illa förstådd och, ofta nog, ej bättre utförd. Men följden är den, som hvar man ser och hvarannan ertänner, alt, när England är rikt och mäktigt genom handel och industri, så äre vi ett utfattigt folk och en bankruttmessig nation, som inemot föraktas der vi ej äro glömda eller utskrattade för vårt sanslösa paradväsende och våra skyhöga dårskaperp, allt i trots af våra lofsånger och medaljer. Då jag uttalat ett så förskräckligt ord som det ofIgr is vanstående: alt Svenska nutionen är nu i Englanäl inemot föraktad, så erkänner jag min skyldighet att ej blott inför Sy. Biet och konsorter, utan ock inför hela svenska nationen redovisa huru jag vet det. Nå väl, så hör då: herr Laings bok (A tour in Sweden) gaf dödsstöten i England ät svenska skrytet ex officio om förfäderns ära och ättlingarnes bragder ; ty så väl dessa som den sednare 30:åviga lycksaligheten, — har ju alltigenom och mest i år visat sin systemalöskan verkan i de tallösa bankrutterna. — Så sade Engelsmännen. Men för att återkomma till hr Laing och hans äfven hos oss mycket omtalade bok, så försöktes deremot ett slags vederläggning (ex officio) af svenska ministern i London. Som denna broschyr utkom cirka 2 år efteråt. och man således hade tagit sig skälig betänkeoch bercdelsetid, så troddes af nå ra, alt yederläggningen skulle innehålla diåpslag hr Laing och en någorlunda fullständig upprättelse för den af honom så grymt antastade sv. nationaläran. Men ty värr så gick det icke, utan tvertom, ty ministerns skrift förvärrade det onda, emedan bevisen deremot antingen fattades eller alltför mycket haltade. För att deremot göra sin seger fullständig och basuna ut den kring hela verlden, så har nu hr Laing, i ett långt företal till 2:dra delen afsina Reseanmärkningar (notes of a Traveller, London 4842) afgifvit nya anmärkningar riktade mot sv. ministerns nyssnämnda försvarsskrift. Hr L. begär nu blott att Hans Excellens B. ville med kända och bevisliga fakta styrka sin talan, såsom hr L. gjort med sin, — och det ur Sy. justitieministerns embetsberättelser, äfvensom ur andra autentika handlingar. Hr Laing frågar t. ex. hv B. om ej norska konstitutionen och förvaltningen bevisat sin duglighet, genom det verkliga välstånd och den icke diktade belåtenhet, som finnas, höras och ses i Norge, pmedan motsatsen råder t Sverige. Han frågar om ej Norges af sv. ministern (i försvarskriften) tadlade borgare och bönder torde vara pålitligare för det landets framtida välfärd och försvar, än det af minitern prisade svenska riddderskapet och adeln, som på riksdagarne för det mesta representeras af blindt devuerade hofmän och löntagare, hvilkas uu så högt uppburna förfider, enligt hr I:s påstående, ha förrådt Sverige flera gånger och sålt Finland,, ) m. m. dylikt, som ej kan återgifvas, emedan sy. tryckfrihetslagen förbjuder det. Den som vill kan skaffa sig och läsa hr Laings uppgiter, jemte det mera, som, rörande Sverige. och Sy. systemet, finnes anfördt i Foreign quarterly Review samt i The annual Register m. fl. och han har då fått nog att gråta åt tills vidare. Imedlertid har nu hr L., uppenbarat Sveriges yt verborna status quo i de högre regionerna och dessutom med sv. justitieministe wvicat Amon 2 I. I