Aftonbladet – 12 september 1843, sida 3

åt och slutade ett stycke framför knäet, omkrin; hals och armar bar han gyllene ringar och muss lor uppträdde på trådar och på fötterne sandaler På ryggen hade ban en båge och ett med gylle ne zirater prydt pilkoger, hvilket han lade ifrår sig, då han började spela. Programmet tillkännagaf att det första numre vore: striden med tigern. Detta stycke skull utföras På pot-ta, det der instrumentet, som vittnade om: att europeisk kultur varit hemmastadd på Söderhafsöarne. Furstesonen kastade sig först ned för åfeudabilderna, fattade sedan instrumentet med tänderna, och gjorde derpå några vidunderliga sattser, hvaremellan han allt då och då afsköt en pil, som for öfver åskådarnes hulvuden och föll ned bland mängden. Damerna, som redan voro förälskade i furstesonen, emedan han hade mycket vackra former, blefvo väl vid den första pilens afskjutende förskräckta, men hemtade sig snart, och sökte Då allt sätt att göra hvarandra stridig åtkomsten al pilarne, hvilka furstesonen var nog storsinnad att icke återfordra. Andra numret var den besegrade Cart-ibenn, — en lika besynnerlig musik, hvarvid nyttjades klubba och andra stridsvapen. Sista numret utgjordes af Zalemås offer., Musiken var i början klagande, blef derpå vild, hvarvid begagnades tamtam, och vid slutet, som föreställde prestinnornas glädje, öfverkom åhörarne en danslust, såsom hade de varit stuckne af en tarantel. Man skrek af förtjusning, bifallsyttringarne ville aldrig taga någon ända. Furstesonen hade spelat en munter Wermlandspolska. . es Du gjorde din sak rätt bra, min kära QCascal sade Alastor, då de åter Voro allena på tu man band. Sedan du tillräckligt beskattat Paris, kan du resa verlden omkring, den skall säkert icke numera Vara så njugg emot dig. Jag reser i morgon. Vi träffas i Hamburg. i Ack ja, i Hamburg ! Känner du någon der?