Aftonbladet – 12 september 1843, sida 3

Cascca behöfde knappast svara. l Sedan Casca tvättat af sig den brungula färgen och påtagit sina vanliga kläder, följdes de åt ut. De gjorde en promenad på boulevarden. Alastor rökte en cigarr. En officer i engelsk sjöuniform kom fram och bad att få tända sin. Han höll under armen samma man, med hvilken han på cafen varit i sällskap. Denne betraktäde QCasca. Derpå yttrade han på polska några ord åt sin följeslagare. Casca hörde det. Snart lågo far och son i hvarandras armar. -Den unge Cascas glädje ökades, när han fick höra, att älven hans mor var i Paris. Han ville genast gå till henne, men den engelske officeren påstod att de först skulle dricka återseendets skål. Kapten Morton hade redan blifvit presenterad för artisten Bärger. Samtalet var lifligt i gång. Man skrattade åt Alastors så skickligt genomförda plan att bereda den unga Cascas framtid. Alastor hade vid det han tog upp sin portfölj, för att visa modellerna till de kostymer, hvaruti Casca skulle uppträda, råkat tappa ett visitkort, hvarpå stod: le comte E..... Morton tog upp det. Jag kan inte förstå, sade han, hvar detta kommit ifrån. Jag har på flera år ej nyttjat dessa kort.,, Alastor fästade en uppmärksam blick på honom. vÄr du inte Carl E....? frågade han på svenska. Jol svarade han förundrad. Och jag är Alastor E....s Kusinerna voro ej mera fremmande för hvarandra. Carl beskref sina öden. De voro i korthet; att han tjent upp sig genom alla grader. Han vore väl ej nu mer än kapten, men han hade regeringens förtroende, och vore utsedd att föra an en expedition, som skulle gå till Nordpolen. Han hade blilvit adopterad af en sin förman, en rik man, som, när allt upplystes, var morbror till kammarherrinnan Palmieldt. Det var på arfvet efter honom som kammarherrens hopp, att få sina affärer rangerade, hufvudsakligen hvilade. (Forts. följer.)