— Den nyligen utgifna 49:de delen af De la Gardieska arkivet, som nu är komplett utkommet, innehåller bland annat ett slags memoirer eller anteckningar af exeeMensen De la Gardie sjel!. Uti dessa anteckningar träff:r man dea högst öfverraskande och för vår historia vigtiva nyheten, att framlidne Konung Carl XII isinnet umgåtts med ingenting mindre än en önskan, som likväl lyckligtvisicke hunnit till en fullmozgnad plan, att undeanrödja den nyligen fastställda rezeringsformen och i stället insätta den af år 4772. Vi meddela här nedan hvad uti anteckningen derom förekommer: I Mars 4840 hade Adlersparre, Platen och Cederström tillstyrkt konungen att låta arrestera grefve De la Gardie, såsom den der talat emot regeringsformen. Jag hade dåp, berättar grefven, en lång entretien med konungen. H. Maj:t hade helst sett att vara ensam med mig, ty han hade ej så alldeles rent samvete som jag. just i det man förevitade mig. nemligen ändring af regeringsformen; han hade, några veckor förut. sjelf föreslagit mig det, sagt mig, att Ruulh Armfelt, Sindels och Adlercreutz voro med honom härom ense, och gaf mig till och med ett af honom sjef egenhändigt skrifvet förslag till en ny regeringsform, i det närmaste I:k 1772 års. men utan rådkammare och med några tillägg af1789 års säkerhetsakt. samt rättighet för konungen att sluta fred och göra krig. Han fruktade nu jag skulle nämna något härom, och det var skälet hvarföre han ville vara ensam; men jag åter hade mina stora skäl, ett några skulle höra allt hvad jag sade. på det man bvarken skulle förebrå mig att hafva mankerat H. M., eller misstänka mig för den låghet att kunna be om förlåtelse. då jag var fullkomligt oskyldig. Af dessa skäl begärde jag, att H. E. Ergeström och general Adlerercutz skulle vara närvarande. De voro det äfven. H. M. var mycket embarrasserad; jag begynte och sade, att jag skattade mig Icyklig från detta moment att af H. M. sjelf få veta för hvad brott jag misstänktes. Konungen svarade mig efter någon stunds uppehåll: Jo man bar sagt mig, att grefven vid alla tillfällen talar och handlar emot regeringsformen, och när man har en gång bekommit den, är det en skyldighet att den lyda och försvara. Jag försäkrade H. M., att jag nogsamt kände d-nna pligt, ehuru jag visserligen ej vore bland dem, som med bifallsförundran sågo ett så ofullkomligt, till och med skadligt arbete, som vår regeringsform; men att aldra minst väntade jag en förebråelse i denna väg af H. M., hvilken sjelf så kort tid förut sagt mig, att nuvarande regeringsform vore oduglig. Konungen, mycket brydd, balbutierade några ord och sade: Det har jag aldrig sagt.n Förargad alt emottaga en dementi, den jag ej förtjente, sade jag: Jag ber E. M. underd. om förlåtelse, men, — jag kom i hettan att svärja — vid detta bord har E M. sagt mig det och mer änna om regeringsformen. Jag frågade, om H. M. befallde, att jag skulle nämna en anekdot som ännu mer skulle påminna H. M. (jag mente dess egen handskrifty; men det sade han intet behöfdes, Han blef röd i ansigtet som blod, men begynte skratta och sade: Han bar rätt, jag sade att det är en futtig regeringsorm. Derefter gaf han mig sin hand och sade: ag Önskar allt måtte å båda sidor vara glömdt. Ni kan vara Övertygad, att jag alltid ihå kommer vår gamla vänskap. och att ni under f konungens-tid gjort mig ijenster. Jag sade då: Jag ser lixväl ofta personer nu emottaga synbara bevis af E. M:s nåd, hvilka då gjorde allt för att misstyda E. M:s gerningar och stifta ondt mellan E, M. och konung Gust:f Adolf. Jag missunnar dem ej den lycka de njuta, jag begär dessutom ingenting och ber upderdånigast E M. vara f rad, att jag ingenting.