— Hr doktor J. Norrman har blifvit vald till revisor och hr prosten Sidner till suppleant för Hernösands stift. — Iifråå Westervik skrifves, att vid der hållet kyrkoherderval, den 20 Augusti vice pastorn derstädes, A. Wastetson erhbåill:t alla de afgilna rösterna, 259 till antalet. Westerviks församling är al ssnyna egenskap som Storkyrkan i Stockholm i afseende på pastorsvalet, nemiiger att församlingen kallar och genom val sätter upr förslag, men med tillägg altförsamlingen sedan af dessa tre väljer hvem den önskar. Likväl tillsättes kyrkoherden sedan af Konungen, såsom i andra regala pastorater. — Ancående valet i Fellingsbro berättar Nerikes Allehanda, att en röstegare, löjtnant vid Hifregementets bussarkorps, skr:ftligen tillkännagifvi! att han nedlade sin röst, samt att er annan allemnat en voteringssedel af följande innebåll: bVid: det i dag skeende Kyrkoherdeval i Fellingsbro Socken, får jag för 4 hemman efterskrifne KronoBoställe underdås volera å den värdige prästman Hens Moj:t Konucgen i Nåder täcks tillsätta uti ledighetev. Stensta Boställe d. 27 Aug, 1843. Enoch Bergholm, een och Boställs-Innehafvare. Und. Lieut. i Ar — Eit rykte meddelades i förra veckan i Freja, att riksgäldsfollmäktisen Hans Jansson skulle hafva afllidit i rödsoten. Detta rykte ar tyckligtvis ozrundadt. Med dagens post har underrättelse hitkommit, alt Hans Jansson är på bättrinssvägen, ehuru han varit nära dödens portar, samt äpnu befann sig till sängs och enligt läkarens intyg behöfver ett par månaders tid för att återvinna sin helsa. — Dazligt Al!ehanda för i dag vill veta, att den nye landshofd n: i Umeå, Hr Montgomery skall hafva å vederbörlig ort insinuerat en begä ran, att få kalla sig grefve, på den grund att hans familj skall härstamma från den gamla förnäma Fransyska famijen med samma namn, af hvilken en gren skall varit :refvar, och serskildt från den Montcomery som stack Konung Henrik 11i ögat med en lans vid ett tornerspel, hvaraf han dog,, såsom framlidne proessor Fant säger i sin kateches. I fall hela denna berättelse är mer än ett skämt. så är den desto roligare. Den framställda begöran är för öfrigt lofliz och oförgriplig och lärer ej afslås en man med så pyramidatiska förtjenster om det allmänna, som vår Montgomerys. Det är till och med en orimligbet, att icke bvem som vill, han få det nöjet att kalla sig både baron elier grefve eller hvad som helst, i synnerhet de som hafva haft illustra förfider. Det är klart att vi derigenom skulle få en ansenlig tillökning a! store män, och på sin höjd kunde man, för att erhålla en behöflig distinktion, hafva af nöden att föreskrifva, att den ena sorten skulle skrifva sig frivilliga eller namngrefvar, då deremot den som har säte och stimma på Riddarhusets grefvebänkar, kunde kala sig verklig grefve, på samma sält som salig Rothlieb skref sig verklig kammarjunkare. Benämningen marggrefve kunde också antagas af de verkliga. Denna tillfälighet erinrar för öfrigt om ett infall af ett bekant qvickhufvud, musikdirektören Kull i Skara. Det talades nemliven en gång i ett sällskap, der han var närvarande, om en Tysk margrefve. Någon frågade bonom härvid: Hvad är det för skilnad på en margrefve och en annan grefve? Samma skilnad, som på en markatta och en annan katta, svarade han. — En mansperson vid namn And. Bengtsson, som varit intagen på kurbuset å Kungsholmen, har i går kastat sig i sjön vid bryggan derstädes; han har i dag afförts till bårhuset. ——Ht