pp) MV AV de slaffria staternas plebeiska representanter, utan . från de ridderliga slafpatronerne i Södern. Se här några drag af dylika kongress-scener, skildra-! de efter offentliga urkunder: En prest, Mr iPihney, inkaliad för kongressen alt ansvara för det att han vägrat att grundlagsenligt inställa sig inför en af kongressen nedsatt kommitte och der afgifva vissa upplysningar, dem han ansågs kunna meddela, ursäktade sig dermed att han äfventyrade lifvet, i fall han efter kom kongressens föreskrift, och han åberopade såsom vittne derpå Mr Fairfield, då guvernör i stalen Maine. Det upplystes nu, att då Willmey borde. skriftligen afgifvit svar på några frågor, som en aft. kommilte!edamöterne, Mr Peyton från Virginia, framställt, fann denne sig stött öfver svarets innehå!l, vände sig till ordföranden och sade: Hr! ordförande, jag anhåller att ni bebagade upplysa det tillkallade vittnet, att han icke må understå! sig att afgiiva förnärmande svar; gör han det så (må Gud fördöma honom!) skall jag döda honom på stället!a — Whit Iney ville nu begära kommitteens icke språka här vidare; ni skall ej yttra ett or mera, så länge ni är här i rummet; sker det, så skall jag taga lifvet af erl) — Whitney teg nu, och såg blott på Peyton. Men äfven detta kunde Peyton ej fördraga utan skrek: Fördöme honom! Han spänner ögonen på mig; han ser på mig. Det får han icke! Fördöme honom, icke en gång se på mig skall han! — För att hindra en antaconist, Mr Arnold, att yttra sig i kongressen, gick Mr Dawhson, representant från Louisiana, fram till honom och sade högt: Försök icke att orda, eller att slå upp från er plats, eller, vid Gud, skör jag icke strupen aferl, — Under en kongressdebatt öfver kriget i Florida, lät en representant, Mr Geddwig, från Ohio undfalla sig några anmärkningar öfver negerslafveriet; uppretad -häröfver, sade Mr QCoopin från Florida, i sitt svar: Om den värde representanten från Ophio täcks besöka mina kommittenter och bland dem framställa sina läror, skall ban inhemta huru Lynchlagen tillämpas, och vinna en upphöjelse, hvarom han förmodligen icke har drömt. (Lynchlagen vill säga styrkans rätt, utöfvad af en mobb; den tillämpas vanligen genom att hänga den a2nklagade i närmaste träd.) — Vid en debatt i 1844 års kongress-session, der man råkade nämna Abolitionisterne, förklarade Mr Payne från Alabama, att han skulle proskribera allt hvad Åbolitionist heter, sätta Kainsmärket på dem — ja, helvetets brännmärke, och om de vågade sig tillSödern, låta hänza dem som hundar! — Mr Hammorn från Södra Carolina uttryckte sig i kongressen öfver samma ämne, i följande termer: Jag varnar abolitionisterna — dessa okunniga, förblindade barbarer; om ödet skulle föra någon af dem i våra händer, må han vänta sig en förrädares dödl Mean ser alt det hufvudsakligen är i kampen för negerslafveriet, som detta hot undfaller Söderns slafögare. Hemma, 1 sina egna suveräna stater, gifva de åt hotelserna en ännu mera mörk karakter, och låta dem utan tvekan följas af handling. — Der dekretera de, utan försyn, Lynchlagar att verkställas af för tillfället improviserade domstolar, och låta efter godtfinnande tillämpa dessa beslut. — I staden Clinton i Mississippi stiftades den 3 September 4835 en af dessa lagar, icke genom den konstitutionsenliga lagstiftarkorpsen, utan vid ett folkmöte — det vill här säga en slafpatrons-kongress — som hölls i en kyrka. Från detta heliga rum förklarade sällskapet sig som följer: sDet är vår bestämda tanka att hvar och en person, som i afsigt att förskaffa verkställighet åt abolitionisternas förslag, djerfs utsprida några af de brandstiftande skrifter, som man nu är sysselsatt att inpraktisera i vår stat, är värd att i Guds och menniskors såsyn straffas till lifvet utan uppskof; och vi tvifla ej att samma straff väntar dylika förbrytare i ;hvilken ort inom Mississippi-statens område, de må anträffas. — Vid samma tid förklarade Chareston Courier, att galgen och bålel väntade hvar abolitionist, som vågade sig personligen ibland slafägarne. Men på det att äfven den talrikare hvita beolkningen i slafstaterna, som fcke håller några slafvar, må afskräckas från att På egen hand bringa abolitionsfrågan å bane, infördes i tidningarne följande varning: Vi förklara, genom vårt plands Ldningar, att frågan om stafveriet icke är tillåten att här diskuteras och aldrig kommer att blifva det. Systemet är för djupt rotadt ibland oss, och måste upprättbållas för altid. I samma ögonblick, som någon här understår sig alt orda öfver slafveriets olyckor och omoraliska beskaffenhet, ech om nödv ,vidtaza medel deremot, i samma Ög gonbliek skall hans tunga skäras ur hans hals Och kastas på en dynghög. I Missouri Argus förklaras med lorra ord att: Uteifvare af abolitionistskrifter icke våga yttra psina åsigter i slafstaterna; det skulle för dem vara döden genast., — Till upplysning för aboi tionistföreningen, öfver det öde, 5SOm väntar deras medhbjelpare söderut, meddelar New-Orleans True American följande: Vi kunna försäkra! Bostonsboerna, och hvarje deltagare i de skändliga förslagen till afskaff.nde af Shtveriet i sö,der, att deras emissarier hädane! fer icke skola utsällas för alt få ryggen full Med stryk. Må de utsända sina apostlar till Louisiana! De skola ej vidare återvända hem, att berätta någonting om sin mariyrdom; ty de komma hädanefter tt försona sin brotts sliga inblandning i våra husAA angaliroanbhator nå häl tu I