Aftonbladet – 11 september 1843, sida 1

öde afgjordt, derom var hon fullt öfvertygad. Pet kom nu biott derpå an alt få romanen tryckt. Genom en kommissionär i Stockholm vände hon sig till en förläggare, och denne, som, sedan han hört sig för, fann att boken var oskyldig och kunde utan skada läsas af de minsta barn, hade väl ingenting emot att wutgifva den, men gjorde blott det vilkoret, alt författarinnan sjelf, eller hennes ombud, skulle bestå kostnaden för papper och tryckning; spridning o. d. skulle han bekosta sjelf, och om det blef någon behållning, så lemades henne förhoppning att i framtiden få del ff den. Kommissionären gjorde sig underrättad om hvad tryckningskostnaden och den för papperet kunde gå till, och underrättade derom sin principal. Denna studsade väl något för det betydliga beloppet; ty om hon också klädde: sig i säck och aska, så kunde hon ej på många år hopspara denna summa, och att säga åt pappa, det visste hon ver icke värdt. Med modern kunde man väl lättare komma tillrätta, ty hon var litet romantisk, d. v. s. fåfäng — en eftersläng sedan kammarjungfrutiden — men modern disponerade inga kapitaler. Modern ville gerna se slägtens anseende ökadt — om hbennes äktenskap blifvit välsignadt red en son, så hade denne kunnat bli officer, men nu hade hon endast döttrar — hon beslöt att understödja dottrens företag. Hon gjorde sig förtrogen med några gummor, som fingo uppdrag alt i bygden utminutera mjöl, ägg, m. m. så att icke kamrern skulle få veta af— etn, och inom några månader var den erfordertiga summan samlad och uppskickad till Stockholm, för att användas till det afsedda ändamålet. Boken blef tryckt, annonserad sin behöriga tid, och pfördelaktigt recenserad.n Medan man låter mamsell Isauras ära mogna, torde man kasta en blick in i elt större rum, på en af Londons gator. Man kan blott se dit in genom ett litet bål i taket. En mängd menniskor trängas på vinden, för att mot en afgift af en krona i Minuten få se genom detta hål