Aftonbladet – 11 september 1843, sida 1

Af medföljande tryckta uppsatts, som jag urklippt elt i dag utkommet tidningsblad, finner du lösningen af gåtan. Alt det är.jag sjelf, som. är vundermannen, torde jag efter en sådan inledning knappast behöfva nämna. Jag gjorde detta; för att hjelpa den fattige manufatkturisten, som hela silt lif igenom haft att kämpa mot nöd och bekymmer, eburu ban arbetat måbända mer och bättre än någon af dem, som under utöfningen af samma yrke blifvit rika. Mitt kreditiv har äl ven härvid kommit mig till pass. Jag köpte mig för några tusen riksdaler guldstänger, uppsmälte dem, och lät dem flyta i deglarne, der de snart antogo sin förra form. Denna manöver förnyade jag fiera gånger om dagen. Detta är hela hemligbetenn, för hvilkens upptäckande man erbjudit mig så ofantliga summor. Det har kostat mig någon möda, men lättja är icke min last. I natt reser jag härifrån, ty i morgon lemmar den nu mera välbehållne manufakturisten detta bus, som tillträdes af ezaren sjelf. Denne är en rik, egennyttig menniska, som, då han såg att hans. hus blifvit så renderande, genom en process sökte att i olaga tid få bort sin hyresgäst. Ian blir troligen ej rätt nöjd, då han får se inkomstkällan så i hast tillstoppad. I morgon vid midnaltstiden skulle jag väl dock vilja vara här, ty då kommer en mängd menniskor för att få del af upptäckten. De veta ingendera af den andra. Det måste bli en egen scen nog. Jag tröstar mig dermed, att vinningslystnaden väl någon gång örut förorsakat dem ett par sömnlösa timmar. — Ivad pvår utmärkte skald Rebertson, betröffar, så är det annan historia. Den är i korthet den, alt jag för några pund lät skrifva och i en af Londons mest lästa, tidningar införa en glänsande recension öfver ett al en brödlös poet utgifvet arbete. Hans rykte är nu gjordt, och han får sköta sig sjelf. Detta allt är nu en följd utaf — att jag behöfde köpa mig en ny pennknif.n (Forts, följer.)