Aftonbladet – 8 september 1843, sida 3

— — — — — — — så hade han lemnat detsamma qvar. Alastor påminde sig nu, att, vid ett besök hos Wall, denne mycket noga efterfrågat de fruntimmersbekantskaper, han gjort i Hamburg, och att Wall blifvit misslynt och tankfull, då han beskref det sätt, hvarpå han blifvit bekant med Fredrika, hennes mors knappa omständigheter o. s. v. Wall hade lemnat honom en, i förhållande till hans inskränkta tillgångar, betydlig summa penningar, med föreskrift att han skulle tillställa Fredrika eller hennes mor densamma, så snart han dertill fick tillfälle, och att det icke finge yppas hvarifrån den kom. Detta hade han dock då blott skrifvit på den allmänna välgörenhetskänslans räkning. Alastor bade skickat den med Jakob, som rest tillbaka till Hamburg straxt efter det han utfört det vänstycke,, hvarom Alastor bedt honom. Alastor hade förutsett hvad som kunde hända, och hade derföre tagit med sig personer, som han visste icke skulle låta imponera på sig af allmänt rådande fördomar. Ingen visste ännu hvart Elofsson tagit vägen. Det var dock att förmoda, att han gått att klaga öfver förföljelse, och att, så vidt det stod i hans förmåga, i sin ordning uppväcka en sådan. Ala stor fruktade icke den, som kunde riktas mot hans egen person, och det var ej heller sannolikt att Elofsson så snart skulle våga på nytt börja sina förödelser i en trakt, der den känsla, mar nu hade för honom, endast var afsky och förakt De mest fasaväckande saker hade under tider blifvit upptäckta; den ena bekännelsen efter der andra ingick om de gröfsta brott, som voro ;bane att begås, till följe af uUppmuntringar af der !en gång såsom: en ,helig man ansedda personen