Aftonbladet – 8 september 1843, sida 2

för Matbilda hur det då såg ut i hennes rum. Tapeterne hade varit nedrifne af väggarne, alla möblerne voro bortröjde, det hade endast funnits en säng af trä, med hvassa jerntaggar, hvarpå hon tvangs att ligga, emedan blotta golfvet skulle vara för beqvämt. När Louise var klädd, följde hon Mathilda in i sällskapsrummen. ÅAlastor mötte henne der, för att föra henne in till hennes mor. Hon tycktes hysa fruktan för detta återseende. Det förnyades nu en af dessa förnedrande scener, då föräldrar nödgas förödmjuka sig för sina barn. Grefvinnan hade fått en skarp tillrättavisning af Alastor. Hon var i ordets egentliga bemärkelse förkrossad. Alastor hade med afsigt Iåtit detta tillstånd fortfara, på det att hon eftertryckligt måtte känna följderna af sin lättsinnighet. och sina dåraktiga nycker, för hvilkas tillfredsställande hon ej drog i betänkande att samla förderf öfver sig och sina medmenniskor. Han hade tryggt kunnat göra detta, så länge Louises sjukdom fortfor, ty han var en man, och såg tingen sådana de äro, men i dottrens ögon fick ej modren synas föraktlig. I samtal med sin syster framställde han derföre modrens förvillelser i ett mildare ljus, och afböjde i bennes närvaro modrens utbrott af ånger, hvilka tiilkännagåfvo sig genom häftiga böner om förlåtelse. Alastor hade begagnat tiden, för att, så mycket möjligt var, på Anundsborg återställa allt i samma skick, som det var före Elofssons ankomstBland de få band, som räddat sig undan vid bibliothekets förstörelse, fanns en katalog öfver de der : befintliga böckerna. Alastor hade följt den, för att återskaffa am i stället för de förlorade, FS