Aftonbladet – 8 september 1843, sida 2

åt Linder, att han skulle dra sig bakom förhbänget, så att patienien ej genast fick se honom Häftiga sinnesrörelser, äfven angenäma, borde undvikas. : Hon reste sig upp i sängen och blickade omkring sig i rummet, såsom hade hon svårt at! känna igen föremålen. Hon fann alla de fordne möblerna på sitt ställe, till och med fogelburer hängde på sia krok, och en bok, som hon fått a Linder, låg på sin vanliga plats. Hon räckte handen vänligt åt doktorn, hvilken hon kände iger sedan han var på Anundsborg på det hastiga besöket. Jag måste ha varit mycket sjuk, sade hon. Ja, fröken har haft en svår Dervfeber. En lång stund var hon tyst. Hon tycktes vilja påminna sig något. Ett moln drog sig öfver hennes panna. Hon satte hönderne för ansigtet. vAck, sade hon, hvarföre skulle jag inte få dö?, ;Fröken har ingen orsak att klaga öfver att lifvet återkommit., Ack, jag vet det — det är inte rätt, inte religiöst . .. men ändå... hvarför kunde jag inte få dö... hvarför kunde jag inte få följa honom?) och hon föll i bittra tårar. . ;Det gör godt... det lättar bjertat, det stärker. — Men om jag sade, att den som fröken begråter icke är död,.., ;Så vore det inte rätt, sade Louise, hastigt läggande sin hand på doktorns arm. Jag vet det ju! han är död.,. o, det är rysligt... han är död af svält. Men jag säger ju att han lefver, alt han vakat öfver fröken under hela sjukdomen... dl Ett misstroget leende for öfver Louises ansigte. Jag säger att han är i detta hus, helt nära...