Aftonbladet – 7 september 1843, sida 3

lgagn och bästa; men förnämligast har han genom förordningen af den 28 Maj 1834, då han lade grunden till den inrättning, som vi kalla provincialständerna eller folkrådet, fullkomligt höjt oss från vårt omyndighetstillstånd, i det han förskaffat oss frihet att låta vår röst höras så, att den kan framtränga till thronen, och det — såvida vi blott sjelfve vilja — med lika kraft och eftertryck, som någon af de öfriga klassernas. Vi må derföre af bjertat önska, medborgare, att förnuftiga och kraftiga folkröster måtte ljuda öfverallt, i stad och på landet öfver hela Danmark; ja, vi måste önska, att icke blott i hufvudstaden, der så många ädla och folket tillgifna män äro församlade, utan äfven i hvarje socken, i hvarje by må finnas de, som vilja sträfva att för mindre upplysta medborgare skildra landets behof, folkets önskningar och folkets hopp, och att af dem, som höra derpå, mätte blifva uppIlysta danska medborgare, hvilka genom att öppnasina ögon och sitt förstånd för sina rättigheter som statsborgare, måtte derigenom fatta frimodighet och tillit till sig sjelfva, för att på lagligt sätt motstå och frigöra sig från allt godtycke och förtryck. Men dess värre har hos en stor del af oss blott ringa känsla för eget och medborgares väl vaknat. Ty af många har med, modersmjölken den usla tro blifvit insupen, att bondeståndet är födt blott att lyda och vara slafvar för aristokrater, godsegare och flera, att de icke sjelfva äro danade att mottaga upplysning och kunskaper, och att det är de högre klasserna, som skola tänka och handla för dem och med dem, och det som det dessa klasser lyster, utan att man må låta sig märka, att man är missnöjd med dem, mycket mindre öppna munnen för att yrka sin rätt. Derföre hör man alltför ofta, när af upplyste och tänkande män andraganden ske, hvilka röra fleras elier det helas väl, det ordspråket: hvad kan det hjelpa, eller ock, samt ehuru man inser att det kan bjelpas: jag vill icke bafva att beställa dermed, celler gifva min röst dertill, eller underskrifva det, ty då får jag ovänskap af mitt herrskap, förvaltaren eller socknepresten, och få de andra rätt, så får jag med. Men kan något vara mer tanklöst eller enfaldigt än sådana yttranden? De menniskor som så tala och hand!a sakna ju allt förstånd, eller bry sig icke om att utveckla eller upplysa det, och deras tankekraft är en fremling i cget hus och:deras undertryckare föra dem ovilkorligt i ledband. De bry sig ej om att de genom underlåtenhet att rösta med de män, som tala, skrifva och vittna sanning och hvad med rättvisa och billighet instämmer, skada både sig sjelfva och sina medborgare, de betänka icke, att der de enskildas stämmor blott äro en ropandes röst i öknen, der äro de mångas i förening af stor vigt och betydelse. Låt oss derföre, medborgare, med all kraft sträfva att upplysa och utdana vårt och andras förstånd, genom att läsa och hålla nyttiga böcker och skrifter, hvilka så ofta tillbjudas oss för en mycket billig betalning. Låt oss blott inse, att folkets gillande af det som är rätt och gagneligt innebär en makt, som ingen så lätt kan motsätta sig. Lit oss icke kasta oss in i svärmeriets och inbillningens rike, och tro, att allt i Danmark är, som det bör vara, och att ingen förändring eller förbättring kan göras eller behöfver företagas. Lit oss icke öfverlemna oss till sådana fantastiska drömmar, utan låt oss hålla oss till den sanna och icke bedrägliga verkligheten! Låt oss icke tro folkupplysningens och frihetens motståndare, som söka förleda oss genom sitt smilande väsen och söta tal, som, uppgifvande sig vara böndernas sanna vänner, söka inbilla 0ss, att vi skada oss sjelfva genom att tala för våra egna intressen, att vi blott skola låta de andra stånden uttala dem i vårt ställe och verka för landets angelägenheter, att vi blott skola bekymra oss om att plöja, så, hösta och betala allt hvad skatter och afgifter dessa våra mer up plysta och bildade medborgare — för hvilka vi må böja oss — finna för godt att påläggå oss. Låt oss icke tro detta, men låt oss af yttersta makt och kraft, med upplysningens och förnuftets vapen, tillbakavisa och bekämpa slikt vilseledande tal. Låt oss betrakta sådane män som afskyvärda folkförledare och icke som bondevänner. När vi sålunda, medborgare, städse mer och mer uppmuntrå och vägleda hvarandra att stiga i kunskaper och upplysning, och i enighet och samdrägtighet beständigt sluta oss fastare tillsamman, för att stärka oss till att mel ståndaktighet och uthållighet och utan att förtröttas, möta och öfvervinna hindren för vår frihet och sjelfständighet. Dessa äro visserligen stora och många; men om vi blott såsom upplysta och kraftiga män äro på vår post, och stå som en mur emot det mäktiga adelsoch godsegareelement, som rest sig mot oss, så skola ock frihetens herrligaste och ljufvaste frukter skänkas oss och våra efterkommande, när hösten kommer, hvilken för visso ej länge skall dröja.n De omnämnde propositionerna inleder Peder Hansen med följande ord: i Det är för oss alla en väl bekant sanning, att en stat icke cger några säkrare och pålitligare grunder och stöd för uppehållande af ordning och lugn, samt flitens och industriens förkofran och trefnad, än att dess medborgare äro upplysta, bildade, sedliga och soda menniskor. Derföre är en, genom upplysning och förståndets uppöfvande förädlad folkanda, den nödvändiga oumgängliga pelaren så väl för invärtes ugn och utvärtes säkerhet som för befordrande af medborgares timliga och eviga lycka. Derföre förelår jag, till föreningens öfverläg egning, följande propoitioner., Dessa propositioner gingo ut på bildande af läseällskaper, öfverenskommelse att hvarje hushäll borde Örse sig med vissa oumbärligare böcker, samt slutigen att man måtte af autoriteterne begära förklaring fver en viss ckonomisk författning. sese—— ——mmm OM SKOGSPLANTERING. Redaktionen har blifvit anmodad att meddela löna da AK om RR FT