Aftonbladet – 6 september 1843, sida 3

Idetta år blifvit till kammarrälten ingifven. ETEN — Dagligt Allehanda meddelar i dag den skrift hvarigenom Hr löjtnanten J. J. Tersmeden ho: Riddarhusdirektionen anmält sin afsägelse af adel skapet. Denna skrift är ganska intressant och förtjenar att här meddelas. Den lyder som följer Till Riddarhusdirektionen! Hos direktionen får jag härmedelst äran tillkän nagifva, alt jag från och med denna dag afsäger mit Jadelskapet med alla detsamma åtföljande frioch rät tigheter. Härvid är jag skyldig förklara anledningen till detta steg, och sålunda frikalla mig från misstankan att ha tagit det endast af ett infall, och utan all mogen öfverläggning ha beröfvat mig deförmåner och företräden, mitt stånd medgifver. Med anledning a! Sverges historia harjag funnit, att adeln, såsom stånd, aldrig varit fäderneslandet till någon nytta, och att dess privilegier tvärtom hvilat tryckande öfver andra medborgareklasser och förledt sina innehafvare till anspråk, någon gång till företag, både emot land och konung som sannolikt uteblifyit. om dessa företräden icke funnits, och att den glans, den ära oeh det gagn, mänga ädlingar spridt öfver Sverge, tillhöra individerna, icke ståndet. Desse män skulle varit lika utmärkte, lika ädla och upphöjde, om do icke varit adelsmän; nu ba de måbända blifvit det, fastän de voro adelsmän. Vår tid är icke en tid för monopelier och ståndsskillnad. Den sträfvar icke att söndra, utan att förena serskildta klasser och intressen till en enda klass: medborgarens, och till ett enda intresse: fäderneslandets. Jag bar trott mig böra, om icke ge ett exempel — ty dertill är jag icke nog förmäten — men åtminstone att göra hvad jag anser nyttigt att hvar och en gjorde, frånträda en plats, dit icke min förtjenst, utan bördens slump ställt mig. Jag yet, att ett lagförslag bvilar till afgörande vid nästa riksdag, åsyftande att genom en förändrad representation de facto upphäfva det väsendtligaste af adelns återstående privilegier: representationsrätten, och att man kanske skulle fordrat, det jag borde vänta, till dess jag gepom mina råd kunnat medyerka till detta lagförslags antagande, och sålunda en gång genom sjelfva det privilegium, jog ogillar, bidraga till samhällets gagn. Men dels tillåter min ekonomiska ställning mig icke att bivista riksdag; dels saknar jag den parlamentariska gåfva, som erfordras. för att uppträdac vid en sådan; dels beror det slutliga afgörandet icke ens af ridderskapet och adeln, utan för det första af de andra ståndens medverkan och för det andra af regeringens bifall. Gjorde deremot hvar och en adelsman hvad jag nu gör, så vore frågan i och med detsamma afgjord, och representationsreformen faktiskt verkställd. Jag kon ej fö må nogon annan att handla, som det, efter min tanka, vore nyttigt att hvar och en handlade. Jag anhåller att min förklaring måtte ntagas i direktionens protokoll, och jag afföras ur istan på ridderskapet och adelns medlemmar. Öreyro den 27 Mars 1243. J.J. Tersmeden, f.d. löjtnant. Man kan, vid läsningen bäraf, icke undgå att nstämma i det mesta al de betraktelser, som Hr Tersmeden gjort öfver adelns bistoria, och öfver ämpligheten af adelståndets upphörande. En annan frågra är deremot, ow Hr Tersmeden har så rätt uti en annan slutsats. Det är väl sannt, att om hvarje adelsman följde hans exempel, så upphörde de nuvarandes adelskap de facto; men derföre upphörde icke adelns representationsrätt, enigt grundlagens nuvarande stadgande, och Konunen kunde rekrytera ståndet å nyo genom utvämningar. Dessutom ligger just svårigheten deri, tt den der individuella afsävelsen aldrig kan blifva ll män; och derföre synes det oss vida klokare, tt de, som uppriktigt önska en representationseform, behålla sitt adelskap så länge, alt de kunna ned sin röst verka för representationsförändrinen, och att de, till detta ändamåls vinnande, iminna sig vid riksdagen så talrikt som möjligt. ce inst