Aftonbladet – 6 september 1843, sida 1

mm äfven om han är hård emot henne — hon troi icke att ban kan göra någonting orätt — anna än icke älska henne. Hon heter Fredrika. Jag har icke talat et ord med henne om kärlek, ej heller gifvit elle: tagit något löfte. Man är herre öfver sina hand: lingar, men ej öfver sitt bjerta. Det är en slag ruta, som blott följer bestämda naturlagar. Der eviga troheten är icke ögonblickets foster. Hjer tats myndighetsår inträffa olika. Trohet, som e är pröfvad, kan hålla, men den kan också brista Lönen bör ej tagas ut förr än arbetet är färdigt annars kännes arbetet tungt. Den omgifning, hvaruti Jag under denna tid funnit mig lycklig, är visserligen icke af den beskaffenhet, att den skulle vinna bifall i mångas ögon. Den har utgjorts af Fredrika och hennes mor, samt en smed Med sin fästmö och sin mor. Smeden har tagit mig för en af sina likar. Artist vet han icke hvad det är, men väl målare. Han har en lågande, ehuru något obändig rättskänsla, sådan man stundom träffar hos de lägre klasserno. Jag har varit i tillfälle att görs honom en tjenst. Han tycks vara bekymrad fö! att jag tagit mig för nära, och jag är säker, atl om jag behöfde någon tjenst af honom, så vänd jag mig till honom ej förgäfves. Det är en ri klippnatur, som tryggt kan trotsa hafvet oc! stormarne. Fredrika har haft en förvånande lätthet at lära sig svenska språket. Hon har gjort det san nolikt mest af tillgifvenhet för mig, Jag ha blifvit förundrad öfver, att på hennes mors bort finna en gammal svensk psalmbok. På permet a FN ae d — 7 synes ännu läskigt: H. WW. A. C. W. Om de offentliga nöjen Jag bivistat, mina rese planer och dylikt, har jag i dag skrifvit till mi imorn . Alastor såg icke Fredrika mera om aftonen Om morgonen var det icke hon, utan modern som kom in med hans kaffe. N