Aftonbladet – 6 september 1843, sida 1

spelare, och mången gång hade han, då han de stilla sommaraftnarne, när dagens oro sof, tog fram sitt instrument och lät de vackra tonerne genom det öppna fönstret tala till henne, ingifvit henne ljufva känslor. Men han reste, hon var ännu då så ung, och tiden utplånade efterhand hans bild. Fredrika var underrättad om att Alastor skulle resa. Med möda hade det förtroliga förhållandet åter inträdt. Fredrika arbetade ifrigt, såsom hade det redan varit afvjordt, att hon vore öfverlemnad åt sig sjelf och icke vidare borde påräkna det manliga stödet. En gång, för att förströ henne, visade han henne sitt album. Det var en samling porträtter af hans vänner. Vid ett af dem såg han att Fredrika rodnade djupt. Liksom af en händelse glömde han qvar det när han reste. Detta skedde en dag i slutet af Augusti. Hösten och vintern tillbragte han till största delen i Mannheim, Weimar och Wien. Linders plats vid bordet på Anundsborg hade redan en tid stått tom. Ilans far, som var kyrkoherde, var gammal och hade begärt honom till biträde. Det är i dag han kommer, den märkvärdige, unge mannen, som gjort så mycket uppstenden, sade grefvinnan lill sin dotter. Det skall bli en utmärkelse för vårt hus, att få emottaga honom. Grefvinnan kastade otåliga blickar utåt fönstret. Hon var klädd helt och hållet i svart, men med ett utsökt kokelteri. Alla verldsliga böcker voro omsorgsfullt undanröjde. Pianot, vid hvilket Louise nyss setat, stod ännu uppslaget. Grofvinnan befallde att det skulle slås igen, emedan den väntade gästen ej skulle tycka om att det spelades derpå, Det tillästes med nyckel, hvilken grefvinnan teg i silt förvar. Hon hade tillkallat hofpredikanten, för att vara närvarande vid Elofssons emottagande. Han var klädd i full presterlig skrud, såsom hade ban väntat en förman. Be