Aftonbladet – 5 september 1843, sida 3

dran, hvaruti äfven blandade sig någon förtrytelse Nog skulle jag väl hjelpa Bärger att piska et par dussin Engelsmän ännu, om vi hade dem här . . . och några kärringar på köpet., Nå nå, bli icke så het, det är ju förbi nu. Se så, gå och hjelp din mor med korgarne.n Jakob tog korgarne på sina senfulla armar och bar upp dem i gräset. : Får jag lof att hjelpa fru Schmidt?, sade den andra unga mannen, i det han bjöd henne handen. Nu, Fredrika!p : Jag hjelper mig sjelfl sade hon på temligen god svenska, i det hon nekade att ta emot den utsträckta handen, men flög i stället midt i famnen på den; som erbjöd sin bjelp. ,Talar jag icke bra svenska, Bärger ?) sade hon triumferande, i det de band i hand följdes åt upp till det ställe, der korgarne voro nedsatte. Alastor gaf henne ett belönande ögonkast. — Tiden flög hastigt under glada samtal. Musik klingade från alla håll — från stranden, som hvimlade af otaliga grupper al menniskor, hvilka begagnade Söndagens hvila, för att njuta al de enkla nöjen, hvartill det trägna arbetet under veckan berättigade dem, och från båtar, som foro förbi. Jakob gjorde dugtigt besked för sig af den tarfliga aftonvarden, vid hvilken de begge gummorna täflade att få bjuda, hvar och en alt sitt förråd. Efter den stannade man ännu qvar en stund, för att njuta af den glada utsigten och aftonens svalka. Månan seglade öfver det lugna hafvet, der de talrika skeppen från det stolta Hamburg lågo med hissade segel, otålig att. vinden skulle komma och föra dem till deras olika mål. Näktergalarne i busksnåren läto ej störa sig af klockspelen, som ljödo från staden. . då uppmaning af Lotta sjöng Jakob en visa, den var mera karakteristisk än vacker. Du har aldrig sjungit för 0ss, Bärger! sade Fredrika till Alastor.