kan jag tänka? frågade gumman med synba lugn. Nej, nej! vi måste bli här i natt, kansk många nätter., — Här få vi inte bli; herr Mi ler har sagt, att han då låter arrestera oss. Fli kan sjönk vanmäktig ned på en af de bräcklig stolarne. Alastor skyndade till hennes bjelp. D hon kände hans arm, var hon färdig att uppg ett nytt rop. Modren tystade henne, pekand uppåt fönstret. Då flickan närmare betraktad honom, lugnade hon sig. Alastor frågade hvad som var anledningen til delta uppträde. Efter någon tvekan fick hal veta en del. Gumman var skyldig för hyran a ett litet rum. Hon hade icke kunnat betala den och blef derföre vräkt. Det är icke svårt att inse, hvad Alastor vic sådana omständigheter gjorde. Efter några ögon blick voro gummans saker åter inflyttade i de lilla rummet, värden var nu ytterst artig, gjorde tusen ursäkter, och bar sjelf ned ljus. Alastor såg nu att flickan var vacker. Innan han gick, nödgade han gumman att emot taga en summa penningar, och tog löfte af hen ne, alt hon skulle skaffa sig en beqvämare bo stad. Flickan kastade en bedjande blick på ho nom, såsom ville hon fråga, om han ej skull komma igen. Ett par dagar derefter infann sig en beltjent rikt livrå hos herr Mäller. Hans afsigt var, at spionera ut hvart den gamla med sin dotter ha de flyttat. Han blef förundrad att höra, att d ännu bodde qvar, men fick det besked, att d just nu stodo i flyttning. Han kunde sålede sjelf underrätta sig om hyvart. Alastor satt vid table Ahöte. Näst intill ho nom sutto tvenne engelsmän. Nå, har du inte kommit tillrätta med det der lilla originalet till blomstermakerska ännu? frågade den ene i det han tömde ett glas portvin. Det är satan till dåligt vin. En annan bute!j, kyparely — Tag hit en butelj af mitt eget, sade den andre till