Aftonbladet – 4 september 1843, sida 3

0 SO VN Sådane biljetter frågar jag ej efter. Det är för hvardagligi.n Det kan ju ändå inte skada att ta offret i betraktande.n . Sant nog! hon kan vänta der ute, tills jag har stigit ifrån bordet.n Alastor steg upp och gick ut i förstugan. Der stod en ung flicka; hon tycktes knappast vara 13 år. Hon höll händerna för ansigtet. Konvulsiviska snyftningar tillkännagåfvo, att hon var i en bögst upprörd sinnesförfattning. Andligen blickade hon upp på Alastor. Haf medlidande med mig... jag är ännu så ung. Alastor lugnade henne snart, i hennes forhåga hvad honom sjelf beträffade. Kom,, sade han, låt oss skynda härifrån... hvem har skickat dig hit, olyckliga barn ? Min morlp Mor?... hvar bor hon? Jag törs inte gå hem, innan... Frukta inte, jag åtar mig ansvaret. Flickan tycktes fatta förtroende för AÅlastor. Hon följde med. Jag förstår allt, sade Alastor, när de voro komne ned på gatan. Har du ingen bekant, insen som du kan vara säker hos? Ingen annan än Jacob... men han är visst nte hemma nu, han är i smedjan ... om inte kanske hans mor, men hon bor så långt bort., Betyder ingenting... låt oss gå till hennely De gingo flere gator, till en aflägsen del afstaden. Flickan gick in i ett litet, lågt hus. En äldre, tarfligt men snyggt klädd qvinna kom emot henne. Är du här, stackars barn? återigen gråtit... men hvem är den herrn?) Alastor bad om ett enskildt samtal med gumman. Se härl) sade han slutligen, tag detta — Jacob kan derför köpa sig en smedja. Sedan de iro gifta, skall han nog försvara henne. Låt blott den usla modern icke förr veta af hvar hon vistas.x Derpå aflägsnade han sig hastigt. — (Forts. följer.)