Aftonbladet – 2 september 1843, sida 2

sade Jaquette att ackompanjera Olga uppmärksamt, när hon sjöng, och lät Olga byta kammarjungfru med Jaquette, emedan den sednares klädde bättre. Olga måste hvarje afton undergå en noggrann examen, rörande allt hvad Alastor sagt. Äfven för de betydelselösaste saker, som under samtalet förefallit, måste redogöras, äfvensom hans ansigtsuttryck måste beskrifvas, och lemnas besked för om han suckat, eller varit animerad, eller synts tankspridd. Af allt drogs den konklusionen: han är kär,, och grefvinnan såg redan i andanom den dag, då Alastor och Olga skulle promenera arm i arm uppför Drottninggatan. Man förundrade sig imedlertid rätt mycket öfver, att Ålastor ej ännu talat om att uppskjuta sin resa. Det var nödvändigt att fördubbla sina bemödanden för att göra hans vistande i Stockholm angenämt, men med omvexling af nöjen var del denna årstid ej möjligt att komma tillrätta, och så kär fann man ändock att Alastor ej var, att Olga ensam skulle förmå honom dertill. Eu bland de många rön, Olga, eller familjen genom henne, gjort, kom likväl härvid förträffligt till pass. Man trodde sig nemligen hafva kommit underfund med, att Alastor måste hafva någon böjelse för det underbara Grefven pekade hetydelsefullt på sin ordensstjerna med de fyra röda stenarne. Det var nu kan, och icke Olga, som nästa gång skulle lemnas ensam med Alastor. Ett lämpligt tillfälle härtill erbjöd sig snart. Grefven träffade sin brorson på en promenad å Carl XII:s torg. Begge voro ensamme, och slogo sig alltså tillsammans. Grefven inledde samtalet på det underbara, om hvilket han tycktes göra sig ganska kuriösa före