Aftonbladet – 2 september 1843, sida 1

MM VV WHWn Orr Ono Grefvinnen gjorde för Curt en omständlig beskrifning öfver dena grufliga oro, hvari han försatt henone, beskref till och med huru hon, åtföljd af Beate, hade skyndat för att förbinda honom, och nödgades äfven, för att skingra hans skrupler i afseende på omfamningsscenen, berätta äfventyret med sminkburken. Curt hade mycken svårighet att återhållf jitt löje, men grefvinnans ständiga tårar til FEV det ej att brista ut. Omsider slöts fred och Curt begagnade en segervinnares rättigheter, föreskref de hårdaste, och äfven deribland några ömma vilkor, hvilka grefvinnan blindt anto Curt hade tillbragt gårdagen och natten på Gnidarbo, hos bojunkarn. Denne hade varit så envis) på honom, påstod han, att han skulle stanna qvar, och man kunde icke få något bud, ty hofjunkarn ville icke taga någon af sitt folk från arbetet. Verkliga förhållandet vor, att Curt gjort allt möjligt för att för hofjunkarn förkorta tiden, så att hans qvarbjudandeslutligen blef oandvikligt: Curt stod också i sjelfva verket synnerligen högt i gunst och aktning hos höfjunkarn. För det ena bade han alt tackaatt han försåg hofjunkarns årliga behof af tobak, och det-andra sina principer i afseende på penningeaffärer, Ohbjelpsamheten förslod han att upphöja till en dygd, och då bristen på denna känsla äfven var natur hos honom, utbredde hon sig i verklig vältalighet, när han kom på delta ämne. och lyckades att af hofjunsarn vinna håde bifell, beundran och — apparenser på arfssuccession till Gnidarbo. — Curt hade slutligen låtit beveka sig att icke taga afsked för evigt Grefvinnan, som nu, mer in någonsin, besvärades af Alastors närvaro, längtade blott efter dagen för hans afresa. Louise