Aftonbladet – 2 september 1843, sida 1

AS NN ALASTOR. TECENING ÅF GC EB. G. II. Grefvinnan hade tillbragt natten i en ytterlic oro, ty då hon sent om aftonen ändteligen bega sig till sängs, var Curt ej ännu återkommen Sjelfanklagelser och känslan af förlusten af der ende tillbedjare, som numera stod henne åter hade hållit benne vaken hela natten. Smärta var så mycket olidlizare, som hon icke vågad klaga den för någon. Blek, förgråten, försagd emottog hon sina barns morgonhelsning. — Alasto talade aldrig med sin mor om Stjerneraniz. Ha underlät det äfven nu, så mycket heldre, son han icke kunde lemna någon underrättelse, hvar. ken god eller ond. Mer än vanligt betraktade hon i detta ögonblick hans tystnad som styfsinthet, afund, köld. En hvissling och rop till hundar hördes frår gården. Det behöfdes blott ett ögonblick för gret. vinnan, att öfvertyga sig om att det var den sak nade. Glömmande allting, sprang hon med en un flickas lättbet, för att möta Curt. Hon ville slut: honom i sina armar, men han höll henne tiilbaka. Det var nu kans tur att spela den förolämpade. Med mycken pathos sade han: jog kommer blott tillbaka, för att säga farväl — farväl för evigt. Grefvinnan höll på att sjunka tilljorden. Med möda utverkade hon åt sig några ögonblicks samtal. SS Se Aftonbl. A7 196, 197, 198, 299, 200, 201 och