Aftonbladet – 1 september 1843, sida 2

fullt väsende, som skulle finna en njutning i våra plågor. Vi underkasta oss icke tåligt de lidanden som påläggas oss, de verkliga knota vi öfver, men på samma gång, liksom misstroende försynen att bedöma när måltet är fullt, fika vi girigt efter plågor, för hvilka det aldrig varit försynens afsigt att utsätta oss; vi finna en njutning i dem, vi frossa af marterne, och bestorma himlen med höga skrik, liksom vore den döf. Man vill göra förändringen så mycket, om jag så får säga, pikantare, genom att störta sig ur de förfärligaste qval in i det mest bländande salighetsskimmer. Men utvecklingen till det sälla tillståndet går regelmessigt, steg efter steg. Den fromme känner redan här nere saligheten. Han står fullt klädd att träda in i fridens boningar.n Louise hade, under det hennes bror talade, haft sina ögon oupphörligt fästade på honom. Man kunde se hur högre, förtröstansfulla aningar vaknade hos henne, på samma gång som hon började känna ett tvifvel öfver, att menniskonaturen i sig sjelf vore så eländig och förderfvad, som hon, genom den undervisning hon erhållit, blifvit. tillvand att betrakta den. Det syntes henne som det icke var fullt sannt, att menniskan ingenting förmår af sig sjelf, och hon hade den första känslan af, att kraften till det goda är mycket beroende af förtroendet till förmågar deraf. Och dessa tvifvel voro icke af den dystra beskaffenhet, som de, hvilka förut belägrat henne ty de voro icke tvifvel om det godas oändlighet, utan om det ondas. För henne var vägen öppnad till vissheten om, att tron icke är tviflets motsatts, utan dess följd. (Forts. följer.) , EET NED — Då den utmärkte skådespelaren Ochsenheimer uppträdde i Wien, och alla menniskor voro förtjusta af honom, utbrast en dålig aktör: Åck, om jag blott vore hälften, af den store konstnären. — Gif er tillfreds, .niär ju rodan första hälften af hans namn! svaradeen ahhan: (Osfis betyder nemligen 0xe.) i