nera allvar än någonsin att tala om det anIran — (Forts. följer.) 3 9 ? EET EE C — HÖGT OCH GAMMALT ADELSKAP TILL SALU. I yska tidningar läser man följande annons: En ogift emtiåring, af hög och gammal adel, önskar, så väl ör pekuniära afsigter, som, för alt se sitt namn fortBlantadt, att, för en relatift ringa betalning, adoptera n son till bildade, välfrejdade och förmögna förällrar. Närmare underrättelse kan meddelas genom viljett till D. 495, som inlemnas på Kongl. Intelienskontoret i Berlin., Det gäller således äfven om delskapet, att det helt säkert nytta gör åt adelsnän, om ej åt andra.n — Bland de till detta årets bevillningstaxering ör hufvudstaden gjorda uppgifter, ettaf de minst oetiska ämnen som finnas, förekommer imedlerid följande på vers: Författaren yttrade om sig sjelf: Tillverka bränvin jag ej gör, Dock icke till det sällskap hör, Som bränvins nyttjande afsäger; Ty uti sällskap och kalas, Jag smuttar ett och annat glas, Så länge jag förmåga eger. Angående hust run: En fråga nu framställer jag. En menska, gammal, sjuk och svag, Bör ju från mantal uteslätas? Skellettet, som blott äterstår, Pramsläpat sextifyra år, Då bör väl mantalet afprutas? J. Y. f. d. bataljonsadjatant.