ALASTOR. ; a TECENING ÅF C. E. G: Nyheten om den främmande doktorns ankomst hade imedlertid kommit för grefvinnans öron. Som hon sjelf i2se hade efterskickat honom, och det icke fanns någon annan sjuk i huset, så frågade hon för hvems räkning han blifvit hemtad. Mamgell Beate, en stackars varelse, som för 75 Rdr, ett par skor och några (småpresenter öm året, besörjde grefvinnans söm och fintvätt,samt i första hand tjente till afledare för hennes dåliga lynne, upplyste om för hvilkens skull doktorn kommit ut. ,Hade det varit jag, som legat sjuk, så hade Alastor väl aldrig gjort sig det besväret, sade hon, med en blick på Curt, som dervid gaf ett affirmativt tecken. Nej, jag kunde gerna få dö, och ingen menniska skulle bry sig derom.v Curt vände sig om, to3 upp sin näsduk och förde den till ögonen. Jag är orättvis, förlåt mig! säg, kan du inte förlåta mig? Min goda tantlb svarade Curt med bruten röst, och ett uttryck, hvaraf grefvinnan borde sluta att han icke var ond på henne. Åck om min Alastor hade dina känslor! Curt behöfde komma ut, för att 2e luft åt sitt löje. Grefvinnan trodde att han gick ut, för att i stillhet gråta. När Curt kände att ban åter var herre öfver sig sjelf, och att ett Par droppar eau de cologne, som han haft den sjelluppoffringen att låta komma i ögonen, gjort vederbörlig verkan, giek han An ) Se Aftonbl, 34 196, 197, 198, 499 och 200,