att söka qväfva det onda i sin födsel. Han triumterade alltså redan öfver den förlägenhet, hvaruti ban satt greivinnan. Detta var dock icke mer än balfejordt arbete. Just som Linder kom i dörren, sade han, mycket hemmastadt kastande sig på en stol: Har herrskoöpet hört, att kyrkherrefrun ämnar ta lektioner i Musik? och lät icke genera sig i sitt högljudda skratt, ehuru ingen deri gjorde honom sällskap. Grefvinnan såg mycket brydd ut, men det stränga ogillande, som uttalade sig på alla de andras ansigten, och isynnerbet den djupt föraktfulla blick, hvaraf Stjerncrantz träffades från Alastor, glorde att han till sluts måste känna sig slagen. Men, följande der taktik, som sådane naturer vid dylika tillfällen bruka, kaståde han hastigt Om, blef artig emo! grefvinnan, och sökte på samma gång alt väpns henne mot de andra, hvilka han hvarken brydde sig om, eller tilltrodde sig att kunna komma tillrätta med. Min Gud, se begge fönsterna öppnaål och i detsamma han skyndade att draga igen dem, sade han med en ton af förståndigt ogillande, hvaruti han äfven försökte inlägga känsla: det förråder alltför mycken indifferens alt kunna tillåta sådant — det vore ett underverk om det går väl, och ban sprang efter grefvinnans stoppade lingshawl, hvilken han mycket beställsamt svepte omkring henne, Grefvinnan, hvilken, såsom menniskor i allmänhet, mera tycka om personer som visa ömhet, än dem som verkligen hysa den, kastade ea bekymmerfullt tacksam blick på Curt, och trodde sig redan känva följderna af en förkylning. Ett moln drog sig öfver Alastors panna. Hans mor tog det för kallsinnighet.