(Enn RR nn hvilken sträckte sig ned till stranden af en sjö. Det var ett slags eremitage, ty ingen menniska bodde i närheten deromkring, Han lefde också nästan glömd, och föll samtalet också någon gång på honom, så var det blott för att upprepa hvad som hundrade gånger varit sagdt förut, nämligen att han vore litet vunderlig, och att man icke kunde begripa, hur gamle grefven kunde lemna Sin sons uppfostran i sådane händer. Men gamle srefven var på sätt och vis en själsfrände till Wall. Han älskade studier, och försummade, för deras skull, mycket sin ekonomi, En hufvudsaklig skillnad var dock emellan gamle grefven och Wall. — Den sednare egde skarpsinninghet den förre icke; Wall drog nytta af sina studier och lät dem bära frukt — Ålastors far blott maBasinerade dem — de blefvo hos honom ett död! kapital. Det var också egentligen först i de sednare åren, som denna hans böjelse vaknade. Hans hustru älskade nöjen och hyllningar och bade föga sinne för det husliga — det händer stundom, under sådane omständigheter, att männerne taga sin tillflykt till boken. Grefven hade tillagt Wall en lifstidspension. en var tillräcklig för honom. Hela hans hushåll utgjordes af honom och en gammal trötjeNarinna, som förut varit hans uppasserska, undei det han var Alastors lärare. Wall var af sina föräldrar bestämd till handels yrket, åt hvilket ban äfven egnade sig, så läng de lefde. För sin utmärkta språkkunskop bie han använd som bandelsexpedit, i hvilken egen skap han i flere år reste i fremmande länder Men efter föräldrarnes död drog han sig från han deln och beslutade att öfverlemna sig åt sin bö