Aftonbladet – 29 augusti 1843, sida 3

Grefvinnan, som en stund sutit tankfull, frågade helt oväntadt: Kan, det vara för sent för mig att lära mig musik ännu ?, SS Nej, det är visst icke för sentr, svarade Alastor, som med glädje förnam hvad som föregick inom hans mor. ,Men skulle icke alla menniskor skratta åt mig, om jag började? — och hon började sjelf att skratta. : Alastor framdrog exempel på fruntimmer, som lärt musik vid en framskriden ålder. j När jag växte uppp, fortfor grefvinnan, psatte man icke så mycket värde på Musik, som nu. Man nöjde sig med att höra den på teatrarne, och, om jag skall vara uppriktig, har sådan musik rätt aldrig gjort mig något nöje. Det låg mera sann uppfattning i dessa ord, än grefvinnan sjef visste af. Tror magistern) — och hon började åter att skratta åt sin barnsliga ide Linder hastade hennes fråga till mötes och gaf ett uppmuntrande svar. Grefvinnan hade nu fått ett nytt, af henne oförsökt nöje att tänka på, Och dessa tankar lemnade henne knappast någon ro hela natten. Hon glömde att taga in och sjelfva löjtnant Curt stod ej Mera för hennes tankar. Sedan grefvinnan dragit sig tillbaka, efter ett mer än vanligt hjertligt afsked af de sina, gick Louiså upp på sina rum, dit hon förde med sig sin lilla protegöe, och Alastor och Linder gingo ned, för att bese sig till den flygel, hvilken af dem ensamt beboddes. Men vädret var så vackert, de hade ej ännu någon håg att öfverlemna SiS åt sömnen — de gjorde en promenad utåt parken. . Hvad jag är nöjd att du blir qvar härl, började Alastor. Linder uppfattade fullkomligt rätt hans tankesång, men väl inseende, att ämnet var mycket