Aftonbladet – 29 augusti 1843, sida 3

grannlaga att vidröra, ingick han blott i allmänna reflexioner öfver möjligheten att leda menniskors känsla till en ädlare riktning, och var. nöjd, då Alastor yttrade sitt bifall till hans åsigter. pDet skall nog gå bran, sade Alastor förtröstansfullt. Derefter-tog samtalet en ännu allmännare riktning. Hur kan man vänta sig några välgörande verkningar af musik, sade han, pnär man nästan öfverallt, hvart man vänder sina blickar, finner att den begagnas för endast egoistiska ändamål? Artisten hur uppfattar han i allmänhet musik? såsom ett tvång, en följd af denna förbannelse, som uttalades i orden: Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett. Tillhör han pförsta rangen, så får han detta bröd blott i en större qvantitet. Guld, yttre utmärkelser — bjertat är tomt. Han reser blott upp en mur mellan sig och himlen. Dilettanten åter, hvad är det, som sör att han sätler värde på musik? njuter han väl, om han icke sjelf är med ien stämma, eller hvilken känsla skulle han hafva för musik, om han icke trodde sig kunna påräkna 2 bli omtalad såsom en stor kännare?, han skulle hata den, han skulle vara färdig till förföljelser, ända tiil dess han utrotat all musik af Jorden. Så är konsten ett medel att bedraga — bedraga andra och bedraga sig sjelf. Val oss, att de finnas, desse eviga melodier, som stå qvar såsom skriftens heliga ord! genom dem är musiken frälst., e begge vännerne hade återkommit och gingo in. Linder tog sin guitarr och salte sig vid det öppna fönstret. Liksom ett eko ljöd ännu: När nånan vandrar på himlen blå i hans själ — an måste sjunga den, . Ett fönster bade sakta öppnats i stora byggvingens öfvervåning. Tonerne tystnade. God natt! sade Alastor. . God nattl ljödo ett par välklingande fruntimnersröster. Månan sänkte sig sakta bakom skogsbrynet. (Forts, följer.)