Så, gå nu ner i trädgården — jag vill icke utt du skall saknas der.n . Och den, som finner, att grefvinnans svartsjuka var alltför litet motiverad, torde blott besinna, att vid äldre år är svartsjukan, om icke starkare, åtminstone mer obehaglig, än i de yngre, och ir, i det förra fallet, mera verklig, i det sednare inbillad. Vid supegen saknades en och annan af middagssästerna. Frälsekamrerskan hade, straxt efter middagen, gått ner till sig i inspektorsbyggningen, för att, för besparings skull, byta ut den nya tibetsklädaingen emot en sådan af rutigt bomullstyg, och syntes icke vidare; fältkamrerarn sjelf längtade för starkt efter sin pipa, för att icke, så snart tillfälle gåfs, begagna detsamma, för att gå ner på kontoret, der den stora presentpipan — ett minne af gåmle grefven, hos hvilken han stått mycket väl — stoppades och tjenade såsom ett litet nöje, i det han gick igenom böckerna och tänkte ut ytterligare förkofringsplaner för framtiden. Sekter Kladd, som, vid enkelekens slut, bestämt sig för verldsförakt, hade lagt sig att sofva. Mamsellerne Tallroth, som länge tvekade om det skulle gå an att infinna sig vid supegen, när icke föräldrarne voro tillstädes, eller kanske i hemlighet gjorde den reflextionen, att de kunde vara öfverflödiga personer, hade eclipserat, och kofjunkaren, som fruktade aftonkylan, reste hem, efter att likväl bafva fått åt sig i ett serskildt rum uppdukad en anrättning efter egen smak. Grefvinnan var nu åter synlig, vid ett briljant lynne och ämabel emot alla, hvilket hon rätt väl kunde, när hon ville. Man gick med mindre ceremoni till bordet än vid middagen. . Det är svårt att säga, hvaraf det kommer, men etiketten är alltid mindre säng, när det lider mot aftnarne. Man tog sina damer såsom par hazard — Stjernerantz grefvinnan, kammarherren M:ll Clemence, Alastor — Mathilda. Den stackars flickån visste icke hvarföre hennes hjerta klap