Aftonbladet – 29 augusti 1843, sida 1

2 4 UC SC. INDN., STAL trdl TOLITA DO ale Oe fe. feg 1 7, 3 och !,8 e.m. Fartygetligger vid Åbomska Simskolan. . SINOTTERASEN BITTE STINSEN NU TTT AT TITADARTE TIN pa a AE ston TILLSTÅNDET I IRLAND. En korrespondent till Deutsche Allgemeine Zeitung gör följande skildring af tillståndet i detta olyckliga land: Assisrätternas halfårs-sessioner lida till slutet och hafva afslöjat de ohyggligaste scener. I städerna och äfven i flera landtdistrikter bafva brotten väl aftagit betydligt; i några behöfde domaren blott sitta i ett par timmar, i ett domstolsdistrikt voro blott några stölder begångna, och den största, en stöld af ett svin, var — skarprättarens gerning, och denne blef derföre dömd till ett:års tukthus. I flera landtdistrikter, serdeles i södern, i Tipperary, Mayo, Limerick, Jafslöjade deremot assisransakningarne fasor, hvilka ej förekomma i något annat europeiskt land. Här jär en hustru, hvilken uppträder såsom vittne och berättar, huru hennes man, ölver hvilken hon I kastat sig för att rädda honom, kallblodigt blifvit skjuten af för henne obekante mördare, så att samma skolt, som dödat fadren, afsvedt modrens -: ögonbryn. Der anklagar en svåger sin systers make för mord, för att komma undan den ransakning, som hotar honom, och skörda belöningen, j— ty så är lagen, att det anklagande villnet går Ifritt och mestadels erhåller ett på mördarens upptäckande utsatt pris. Och domaren är nödsakad att göra juryn uppmärksam derpå, att den har att afgöra hvilken som är mördare, viltnet eller den anklagade. En annan approver — såsom dessa mördare och medbrottslingar, hvilka rädda sig genom anklagelser, heta — berättar kallt, huru han biträdt att förbereda allting till mordet, och huru mördaren derpå sagt till honom: Bed för mig, att det aflöper väl, Och åter en annan: kommer och vittnar, att den anklagade lofvat gifva honom :så och så mycket ur sin egen ficka och en tillökning af 3 IL. St. ur Black Sheep Offices, kassa, om han ville taga mordet på sig. Detta Svarta-får-embete, visar sig vara elt slags. inqvisilionsdomstol, der man under natt och mörker. dömer öfver lif och död. Och under det juryerna uttala dödsdomen öfver de anklagade, koma ma nya underrättelser omkring landet, att här en blitvit skjuten, der en mördad, och på en har hjernan blifvit sönderkrossad med en sten. Det måste vara ett grymt folk, ett land fullt af banditer! Den, som läser om dessa rysliga händelser, kan knappt fälla annat omdöme; men den, som kommer hit och betraktar folket, stu-: derar dess historia, söker genomskåda dess förhållanden, ja äfven den skall genomfaras af en rysning; men om han skulle förbanna, så blir det icke en förbannelse öfver de olyckliga, som äro hemfallna åt lagen, utan öfver dem, för hvilka det ej gilfves någon lag. De arma Iriändarne! De äro ett godt, godt folk, och hvarje resandes lif är lika säkert, och. säkrare här, än i Europas mest civiliserade land. Landsvägsriddarne äro sedan ett århundrade försvunna ur Irlands historia, och åt-minstone nu lika sällsynta undantag här, som i England, Frankrike och Tyskland. Alla de ofvannämnda brotten äro desamma, hafva samma orsaker och ett eget namn: Ågrarian-mord,. Den mördade är mestadels den nya arrendatorn af ett stycke. Jord, ofta jordegarens förvaltare, som utdrifvit den förre arrendatorn. De rika irländska lordernas besittningar äro mestadels delade i så små delar, alt arrendatorn blott med största nöd kan lefva på dem, och det på potatis, år ut och år in. Han har ett svin, men det är han nödsakad att sälja för att kunna betala silt arrende. Ingenting återstår, det brister öfverallt, och slår, potatisen felt, sjolfdör derjemte svinet; så är arrendatorn ur stånd att betala arrendet. Har han en medlidsam Jordegare och denne en mensklig förvaltare, hvilket är säll-synt nog, så kan happ måhända räddas; är förhållandet motsatt, så jagas han bort efter en mycket summerisk process och hemfaller då åt elindet med alla de singy ty i Irland finnes ingen industri, intet arbete-i städerna och hundrade händer för hvarje åker. Hvilken som reser genom Irland kan se dessa utkörda, man och hustru, mormoder och barn, ligga i dikena vid vägen, hungrande, nakna, likbleka, en anklagelse mot Gud och menniskor. Och Irländaren är en god fader, en. zod son, och när han då har en droppa manligt blod i sina ådror, så sker en olycka. Hvem vå sar anklaga honom? I sanning, framförallt ingen Engelsman., Jag vet, att obarmhertiga jordegare sönderkrossa dessa arma arrendatorer till pulver (grind to powder); jag vet att de, långt ifrån att kunna silva presterskapet hvad det Hilkomangr, icke hafva någonting öfrigt åt sig sjelfva. Jordegaren frånager dem det sista. Och det grämer mig att rödgas tillägga, det somliga jordegare, icke nöjda ned de nuvarande utpressningarma, varit nog dåiga, att uppmana insurgenterne att beröfva preterskapet dess tionde, icke i afsigt att minska ländet, utan på det de skulle ikunna lägga pres terskapets del till sin gemensamma rake-rent. lag fruktar, att det skall fordra parlamentets högta omsorg att komma till rotem af det onda. Jet arma folket i Munster lefyver i ett så eländigt illefänd att Man knant ban hanna huv Niaenn